Farväl till drömstugan.
er själv, hur ohyggligt det skulle vara, om han söge liv och blod ur honom.
— Det kunde man verkligen kalla en katastrof, sade Gilbert.
— Doktorn skrattar, han, men det är sannerligen ingenting att skratta åt.
— Kattor suger aldrig liv och blod ur småbarn, sade Gilbert. — Det är bara gammalt skrock, Susan.
— Skrocka mig hit och skrocka mig dit! Nog vet jag, att så’nt har hänt, alltid. Min svågers brorsons hustrus katt satt uppflugen i vaggan och sög på spädbarnets strupe, och den fattiga lilla ungen låg rakt i själatåget, när di upptäckte det och schasade bort kattrackaren. Och skrock eller inte — träffar jag på den där gula otäckingen smygande ikring vår lille raring, så blir det andra bullar än dem bagarn bakar, det lovar jag.
Herr och fru Marshall levde i sämja och välgång i det gräsgröna huset. Leslie hade bråttom med sömnad, ty hon och Owen skulle gifta sig till jul. Anne undrade, hur livet skulle bli, när Leslie rest sin väg.
— Alltid sker det förändringar. Just som det blivit riktigt trevligt och bra, blir allt upp- och nedvänt, sade hon med en suck.
— Den gamla Morganska lantgården uppe vid The Glen är till salu, sade Gilbert — utan något vidare sammanhang med vad som senast yttrats, efter vad det kunde tyckas.
— Jaså, sade Anne likgiltigt.
— Ja. Nu sedan herr Morgan dött, ämnar hans änka flytta till sina barn i Vancouver. Hon säljer billigt, för en så pass stor lantgård invid ett fiskläge som The Glen är inte så särdeles lätt att bli av med.
— Å, ett sådant vackert ställe bör väl lätt nog finna köpare, sade Anne förströdd.
Hon undrade, om hon skulle göra hålsöm eller sy kråkspark på lille Jems vita bärklänningar, nu när de skulle »förkortas». Han skulle bli »stor gosse» med korta klänningar i nästa vecka — och Anne var gråtfärdig vid tanken därpå.
243
