Sida:Drömslottet 1920.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Kapten Jim.

dölja hemligheter — hemligheter, vilkas utforskande tjusar och lockar den tåligt sökande. Men sega och snärjande gröna armar skyddade dem för nyfikna och likgiltiga blickar.

Några nattliga vindkårar började sin ystra dans över dyner och strandängar, och fiskläget på andra sidan bukten tindrade av ljusprickar, då Anne och Gilbert åkte uppför poppelallén. Det lilla husets dörr slogs upp, och en välkomnande brassken lyste ut i skymningen. Gilbert lyfte ned Anne ur den lätta vagnen och förde henne in i trädgården, genom den lilla grinden mellan furorna, som stodo med gulvita årsskott, och uppför den finputsade, mel röd sand belagda stigen fram till förstutrappan.

— Välkommen hem, viskade han, och hand i hand trädde de över sitt drömda hems tröskel.


VI.
Kapten Jim.

Gamle doktor Dave och hans doktorinna hade kommit ned till det lilla huset för att hälsa på de nygifta. Doktor Dave var en storväxt och fryntlig gammal herre med vita polisonger, och doktorinnan var en prydlig liten dam med kinder som vinteräpplen och silvergrått hår. Hon slöt genast Anne i sin moderliga famn.

— Så roligt att ha dig här, min lilla vän! Du är väl duktigt trött? Vi ha gjort i ordning litet kvällsvard, och kapten Jim har metat upp foreller åt er. Kapten Jim, var håller ni hus? Å, han har väl gått ut för att se om hästen, kan jag tro. Kom nu upp och lägg av dig dina ytterkläder!

Anne såg sig omkring med glada och tacksamma blickar, medan hon följde den gamla doktorsfrun uppför trappan. Hon kände sig mycket tilltalad av sitt nya hem. Hon tyckte sig andas in Grönkullas luft och den fina doften av de gamla traditioner, som hon älskade.


28