Sida:Drömslottet 1920.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Den första visiten.

Men man glömde sina sårade känslor, när man hade knip i magen. Hade han varit pastor i stället för doktor, hade man aldrig förlåtit honom. Men efter vi nu tala om präster och sitta så här förtroligt för oss själva — utan några metodister i vår närhet — vill ni uppriktigt säga mig er tanke om vår präst?

— Ja se — den frågan… började Anne tveksamt.

Fröken Cornelia nickade.

— Just precis. Jag är av alldeles samma uppfattning, kära ni. Vi begingo ett stort misstag, när vi kallade honom. Å Herre Gud, aldrig glömmer jag den första predikan, han höll här i församlingen. Den handlade om, att envar borde ägna sig åt det, som bäst lämpade sig för honom — ett mycket bra ämne, således, men du milde tid, så han sedan utvecklade det! Han sa': Om ni hade en ko och ett äppelträd, och om ni bunde äppelträdet i er ladugård och satte ut kon i er köksträdgård, med klövarna i vädret, hur mycket mjölk skulle ni få av äppelträdet och hur många äpplen från kon? Har ni i ert liv hört en sådan rappakalja? Jag var så tacksam åt, att inga metodister voro där — de skulle naturligtvis aldrig låta bli att pika oss för en tocken predikan. För resten kan jag inte med hans sätt att hålla med alla människor, vad helst man säger. Om man sade till honom: Ni är en riktig skojare! — så nog skulle han jama med och säga med sitt vanliga sirapsleende: Jaha, det har sin fulla riktighet. — En präst får lov att ha mera skinn på näsan. Så'nt här säger jag nu bara till er i största förtroende — när det finns metodister i närheten, så höjer jag honom till skyarna. Somliga tycka, att hans hustru klär sig för pråligt, men jag säger som så, att är hon dömd att leva ihop med en sådan där döddansarfysionomi, behöver hon sannerligen skaffa sig lite roligt vid sidan. Aldrig ska ni få höra mig fördöma en kvinna, därför att hon ä' förtjust i granna kläder. Jag blir bara så glad, när jag märker, att mannen inte är en smulgråt utan unnar henne en smula rolighet. Inte för att jag själv bryr mig ett dugg om kläder! Fruntimren klä sig för att vara en ögonfägnad för männen, men se så djupt har jag aldrig sjunkit. Jag har haft ett lugnt och behagligt liv, min söta vän, och det är

52