Den första visiten.
det var för att hon hade ett så svårt lynne, som hon var rädd, att hon inte skulle kunna leva i ett fredligt äktenskap. Och hon hade ett gräsligt humör — ibland fick hon lov att gå upp på sin kammare och gnaga med tänderna på sitt byråhörn för att ge det något utlopp … Men jag sa’ henne, att det var väl inget skäl för att avstå från giftermål. Varför skola karlarna ensamma få bryta ut och visa dåligt humör, kan hon säga mig det, min lilla fru doktorinna?
— Jag kan nog själv vara ganska kort om huvet ibland, sade Anne.
— Nå, inget ont i det. Då låter ni heller inte trampa på er … Men titta då, så vacker er trädgård står! Ja, den var stackars Elizabeths stora lust och glädje.
— Jag är så förtjust i den. De där gammaldags blommorna äro just i min smak. På tal om trädgårdsskötsel — vi behövde någon, som kunde gräva upp sträckan bakom furudungen och sätta ut jordgubbsplantor åt oss. Gilbert är så upptagen, att han lär nog inte hinna med det nu i höst. Känner ni någon, som vi skulle kunna anlita?
— Henry Hammond uppe vid The Glen utför så’nt där tillfälligt arbete. Han duger nog. Han är visserligen betydligt mera intresserad av sin avlöning än av sitt arbete — men så är ju karlars sätt. Klen uppfattning har han också — hans farsa kastade en gång ett vedträ i huvet på honom, när han var liten, och så’nt där hänger efter. Ett litet nätt och trevligt tillhygge, inte sant? Men vad annat kan man begära av en karl! Han är i alla fall den ende, jag kan rekommendera. Han målade mitt hus åt mig i våras. Och det tar sig ju riktigt propert och bra ut — tycker ni inte det?
Anne räddades från att behöva svara därigenom att klockan slog fem.
— Vad i all världen — har klockan blivit så mycket? utbrast fröken Cornelia. — Så fort tiden går, när man har roligt! Nej, nu får jag minsann skynda mig hem.
— Visst inte! Ni stannar kvar och dricker te med oss, sade Anne hjärtligt.
54
