Sida:Drömslottet 1920.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Leslie Moore.

Anne vandrade hem i djupa tankar och berättade genast sin upplevelse för Gilbert.

— Där tycks du ha fått ett kvinnoproblem att grubbla över, sade Gilbert. — Hennes make har du väl aldrig råkat på vare sig i Avonlea eller på seminariet?

— Nej, det vill jag lova. Hon är verkligen mycket olika alla de andra kvinnorna här på trakten. Med henne kan man inte tala om smör- och äggpriser. Och jag, som inbillat mig, att hon skulle vara en andra fru Rachel Lynde, rivande och duglig och prosaisk. Har du någonsin sett hennes man, Dick Moore, Gilbert?

— Nej. Jag har sett åtskilliga män, som ha gått och arbetat på fälten kring deras farm, men jag kan omöjligt veta, vilken av dem som kanske varit Moore.

— Hon berörde honom aldrig med ett ord. Jag vet, att hon inte är lycklig.

— Av vad du berättat mig, kan man ju förstå, att hon blev gift långt innan hon var gammal nog att veta, vad hon gav sig in på, och så upptäckte hon för sent, att hon begått ett misstag. Sådant händer inte så sällan, Anne. En nobel kvinna skulle ha försökt att resignera och göra det bästa möjliga av sitt liv. Men fru Moore har tydligen bara blivit bitter och förgrämd till sinnes.

— Låt oss vänta med att döma henne, tills vi veta, sade Anne. — Jag tror inte att hennes fall är så vanligt. Du kommer att förstå den dragningskraft hon utövar, när du får råka henne, Gilbert. Den är någonting, som inte hänger samman med hennes skönhet. Jag känner, att hon är en natur, som har mycket att ge, men av någon anledning håller hon alla på avstånd och stänger inne sina möjligheter, så att de aldrig kunna utvecklas och slå ut i blom. Jag har grubblat så för att försöka få henne något så när klar för mina begrepp, men längre än hit har jag inte kommit. Nu måste jag pumpa fröken Cornelia, så får jag höra, vad hon kan ha att berätta mig.



75