Sida:Drömslottet 1920.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Besöket hos Leslie.

min drömstuga till fritt förfogande åt dess forna invånare. Min brasa ska hälsa dem välkomna — men måtte de bara ha gått, innan jag kommer åter, så stugan blir åter min. Men i kväll är jag säker på, att den är en mötesplats för gengångare från kyrkogården och havsbottnen.

Hon skrattade smått åt sina egna fantasier, men kände dock en rysning utefter ryggraden. Hon kastade en slängkyss till Gog och Magog och smög sig ut i dimman. Under armen hade hon en packe med nya tidskrifter åt Leslie.

— Leslie är tokig i böcker och tidskrifter, hade fröken Cornelia nyligen sagt, och hon får ju sällan eller aldrig se några. Hon har inte råd att köpa eller prenumerera. Hon är så fattig, att det rent av är en ynkedom, Anne. Jag begriper inte, hur hon kan dra sig fram på det där lilla arrendet. Hon beklagar sig aldrig, men jag må väl kunna se, hur det är fatt. Fattigdomen har legat över henne under hela hennes liv. Hon brydde sig inte om den, så länge hon var fri och hade ett mål att sträva för, men nu kännes den så mycket bittrare, tro du mig! Jag är glad åt, att hon föreföll så upplivad den kvällen hon tillbragte hos dig. Kapten Jim sa mig, att han hade fått trä hennes armar i koftan och trycka hättan ned på huvudet på henne och fösa henne ut genom dörren. Dröj nu du inte för länge med att gå på återbesök till henne. Gör du det, så tror hon det är, därför att du är rädd för Dick, och då kryper hon åter in i sitt skal. Dick är en stor och klumpig, oförarglig barnunge, men hans idiotiska grin och flin lägger sig på nerverna på somliga. Men Gud ske lov — jag har inga nerver att tala om. Jag tycker bättre om Dick Moore nu, än när han var klok — men det vill nu förstås inte säga så särdeles mycket. Jag var däruppe en dag och hjälpte Leslie, då hon hade storstök, och jag stod ute i köket och kokte munkar i en panna med flott. Dick hängde i min närhet som vanligt för att få smaka, och rätt som det är, tar han upp en alldeles het, som jag nyss fiskat upp ur pannan, och den släpper han ner på halsen på mig, när jag lutade mig fram. Ja vet du, Anne, det riktigt kittlade i fingrarna på mig att få ta kastrullen med det kokande flottet och hälla den

90