Portens historia.
Mr Utterson, juristen, var en man med ett barskt utseende, som aldrig lystes upp av ett leende — kall, ordkarg och trög i talet, till synes föga känslig, mager, lång, något ovårdad i klädseln, butter, men ändå på sätt och vis älskvärd. I vänners lag och då vinet var i hans smak skymtade någonting särdeles humant i hans öga, någonting som visserligen aldrig tog sig uttryck i hans tal, men som icke allenast gav sig till känna i eftermiddagsansiktets tysta symboler utan oftare och ganska tydligt i hans livs gärningar. Han var sträng mot sig själv, drack gin när han var ensam för att späka sin smak för vin, och fastän han var mycket road av teatern, hade han icke på tjugu år varit inom en teaters dörrar. Mot andra var han däremot mycket överseende och erfor en till avund gränsande förvåning över det livfulla högtryck som föranledde deras snedsprång. I nödens stund var han alltid mera benägen att hjälpa än att klandra. »Skall jag taga vara på min broder?» plägade han något oegentligt säga, ty det var ofta hans öde att vara den sista aktningsvärda bekantskapen och det sista goda inflytandet för personer som råkat i utförsbacken. Då de besökte honom på hans byrå bemötte han dem alltid på samma sätt som förr.
För mr Utterson föll sig detta visserligen ganska
