100
hade ej skytt att deltaga i flere än en stämpling mot min öfverhet, icke skytt att inträda i det ryska ministerpalatset; men nu, då allt var nära uppgjordt, förkrossade mig verkligheten.
Sedan jag hemkommit, föll min blick i spegeln. Jag kände ej mera igen mig. Ur det kalla glaset tyckte jag att ett verop ljöd från spegelbilden af mina egna läppar emot mig. Dödsfasa intog mig. Jag sjönk ned på mina knän, anklagad af mitt samvete såsom en förrädare.
Man bar mig i min säng… jag känner att jag ej mera skall uppstiga ur den… mitt timglas är utrunnet… nattlampan i min själ är nära att slockna…
Reuterholm följde läsningen af dessa blad med uppmärksamhet, och utan att afbryta den. Af Ehks bekännelse fann han, att han ej misstagit sig om hans karaktär, och berättelsen om de stulna papperen styrkte sannolikheten att skriftvexlingen med hertigen ännu kunde finnas till. Upptäckten oroade honom framför allt derför, att papperen kunde ligga i hans fienders händer. Han medgaf nu nödvändigheten att följa Vincents råd och gå försigtigt till väga.
— Och denne Döring, började Vincent, er gamle vän och lärare, är…
Ett leende spelade på Reuterholms läppar, i det han frågade:
— Ni känner kanske äfven denne?
Vincent lyfte upp sitt hufvud och såg forskande på honom.
— Kanske, svarade han derefter, under det hans hufvud åter nedsjönk i sin förra ställning.
— Lika mycket, fortsatte han nästan för sig sjelf, den dag är nära, då förlåten äfven i det innersta rummet af det gamla Salomos tempel skall remna.
Leendet försvann från Reuterholms ansigte, under det Vincent så talade. Han såg förundrad på honom.
— Åter gåtor, anmärkte han.
— Klappa, och eder skall upplåtas.
— För mig är det upplåtet.
— Beder, och eder skall varda gifvet.
— Mig är det gifvet.
— Söker, och I skolen finna.
— Jag har funnit.
— Ljuset har ni sett, men det ljus ni sett, är natt mot det högsta ljuset.
Reuterholm visste ej, hvad han skulle tänka; Vincent föreföll honom oförklarlig.
— Lyst af de tre stora ljusen, går er väg från öster till vester, men dessa tre ljus äro ändock skuggan af ett enda.
— Af hvilket?
— En gång skall ni införas dit.
Vincent hade börjat ett ämne, som mer än allt annat anslog.
