ven af hertigen sjelf, hvari han befaller ert frigifvande. Hvad vill det säga? Den är ju till och med undertecknad, jag tror af hela hofpersonalen. För tusan, hvarför sitter ni då qvar här?
— Barmhertighet, bad Alm, barmhertighet!
— Jag förstår er ej. Hvarför ber ni mig om barmhertighet?
— Gör mig ej olycklig. Jag ber, återgif mig detta papper. Jag har ej menat något ondt dermed.
— För tunnor tusan, karl!
Netherwood förstod ingenting, men det var just vid sådana tillfällen, som han brukade draga till med uttryck, som åtminstone dundrade. På Alm verkade de emellertid, som om de äfven varit laddade med en blixt.
— Jag skall bekänna allt — allt — blott ni tillåter mig att rifva sönder papperet.
— För skock tunnor granater, bekänn bara!
— Saken är helt enkel, skrifvelsen är falsk.
— Falsk! dundrade Netherwood.
— Jag har skrifvit den sjelf.
— Ni!
— Ack, ja, ja!
— Är det möjligt, att ni till sådan likhet kan efterhärma…
Netherwood afbröt sig. En tanke flög, visserligen ännu såsom ett aflägset, svagt ljus, genom hans hufvud; men ljuset kom allt närmare och närmare.
— Ni skall följa mig till baron Reuterholm, yttrade han slutligen.
— Min gud, ni ämnar förråda mig!
— Bah! Förråda er! Hvartill skulle det gagna mig? Jag är ingen förrädare. Jag kom hit för att föra er till Reuterholm. Så der, följ mig nu!
— Ni förråder mig icke?
— Er skrifkunnighet ligger 1 godt förvar hos mig. Få se, hvad deraf kan bli. Äfven jag har idéer.
Netherwood förde Alm till Reuterholm och återvände derefter på sin post; men han förblef tyst och tillbakadragen inom sig. Hans kamrater sågo med förundran på, huru han vandrade grubblande af och an, ej mera den öppne och oförskräckte glade mannen som vanligt. Med tecken af belåtenhet lemnade han dem snart.
Då Alms besök hos Reuterholm var slut, och han utkom i Bollhusgränden, mötte honom Netherwood.
— Hvad blef ert öde? frågade han.
— Jag är fri.
— Ämnar ej baron använda er vidare?
— Jag kan ej svara derpå. Han syntes sjelf osäker.
— Ni är emellertid fri. Godt! Har ni lust att göra lycka, äfven utan baron Reuterholm?
— Lycka? Ni kan ej erbjuda den åt någon, som upprigtigare
