ADERTONDE KAPITLET.
Partiställningen. Armfelt och hans friherrinna. Något om äktenskapet.
Armfelts och Reuterholms politiska sträfvanden hade ej utvecklat sig med samma hastighet, som de enskilda tilldragelser, hvilka vi nyss beskrifvit. Reuterholms inflytande var ännu endast ett sidoinflytande, visserligen i högsta grad vigtigt och framstående, emedan det hvilade på regentens oinskränkta förtroende, men han var ännu icke offentligt erkänd såsom ledamot af den t. f. regeringen, och han kunde således icke handla i öfverensstämmelse med sina planer så öppet och beslutsamt, som han önskade. Öfverallt trädde Armfelt och hans vänner honom i vägen. Såsom ifrån första stunden af hans återkomst till fäderneslandet, förblef det också hans hufvudsyfte att störta detta parti, emedan han först sedan obestridd kunde sägas hålla statens tömmar i sin hand. Vi hafva också sett, huru han företrädesvis vände sig emot Armfelt, såsom partiets egentlige chef. Gillande Vincents förslag, att man ej öppet borde angripa honom, utan hellre underminera hans ställning, uttrötta hans oroliga själ och förmå honom att sjelf aflägsna sig, fann han likväl nödvändigt att på samma gång allvarligt motsätta sig hvarje försök från hans sida att ytterligare föröka sitt inflytande. Man visste nu med säkerhet att Armfelt fordrade, det den unge konungen skulle få närvara vid konseljens öfverläggningar, och med alla möjliga medel måste detta motarbetas och förhindras.
Under det Reuterholm sjelf aldrig offentligt besökte någon utom hertigen och aldrig såg någon större sällskapskrets hos sig, mottog han i hemlighet eller besökte han i tysthet en och annan, der hans egna fördelar bjödo det. I det enskilda såväl som i det allmänna omhöljde han sig med en hemlighetsfull slöja. Ingen statsman har lefvat mindre med andra än Reuterholm. Äfven i detta afseende var han en motsats till Armfelt, den glade och liflige verldsmannen, som ständigt och rastlöst lefde i den vimlande verlden, kände och tänkte med den, under det han icke så litet styrde den eller ville styra den.
Så snart Reuterholm fått kännedom om hertigens ställning till mamsell Slottsberg, besökte han henne.
Han hade väntat sig finna en äregirig qvinna, men han fann en lättsinnig, och han blef lugn.
Men äfven der skulle han till sin förtrytelse få höra Armfelts namn.
Medan Reuterholm ännu var qvar, öfverlemnades till Charlotte en mindre ask, och då hon öppnade den, fann hon deri en liten utmärkt väl arbetad blomsterbukett af silfver och guld med infattade, i olika
