222
inom dem, och vid de undersökningar, som i följd deraf egde rum, upptäckte man, att de mest hänsynslösa politiska sträfvanden och uppgifter utgjorde flertalets väl förborgade, men kanske just derigenom desto mägtigare driffjädrar.
Känd sak är, att flere af dem utfärdade till och med dödsdomar. Johannes Wit, kallad von Dörring, lemnar i utgifna fragment ur sitt lif och om sin tid flera hemska exempel derpå.
För att utbreda sig så mycket som möjligt samt vinna magt och inflytande, indelades de olika rikena i provinser med sina provinsialmästare och provinsialråd, alltid obetingadt underlydande och ansvariga inför hufvudlogens osynlige mästare.
Omkring nationernas lagligt erkända styrelser och myndigheter utspann sig på sådant sätt ett hemligt och mägtigt nät af för landet i öfrigt helt och hållet främmande och okända, i det fullkomligaste mörker och den djupaste tystnad arbetande krafter och intressen.
Begagnande sig af alla möjliga mystiska och underbara retelsemedel, allt efter olika lynnen och egenskaper, lade man företrädesvis an på att indraga i sina magiska trollkretsar samhällsmedlemmar af mera franstående egenskap vare sig i magt, börd eller rikedom. Framför allt utgjorde furstliga personer för dem verkliga godbitar. Inga ha' af de hemliga ordnarne blifvit så mycket bedragna som just de.
År 1752 skall Voltaire, enligt uppgift i ett tryckt arbete: »Eleusinien des neunzehnten Jahrhunderts», ha stiftat ett hemligt sällskap och deri intagit såsom de första medlemmarne d Alembert, Diderot och Fredrik II. Det hemliga sällskapets mål skall, enligt uppgift i berörda arbete, ha varit: kristendomens och monarkiens afskaffande småningom. Knapt antagligt är emellertid, att åtminstone Fredrik II vant fullt initierad häri.
Att frimurarne under vissa tider äfven hängifvit sig åt politiska bearbetningar och syftemål, derom öfvertygas man deraf, att den engelska logen Clarense 1792 förbjöd alla upproriska tal vid sina sammankomster, hvilket förbud likväl så upprörde och illa upptogs af de öfriga engelska logerna, att dessa förklarade sagda loge vara oäkta och icke vidare erkände densamma.
Ehuruväl de hemliga ordnarnes förhandlingar inom Sverige äro allt för väl hemlighållna, att man med säkerhet skulle kunna visa och styrka deras inverkan och inflytande på vårt lands öden, torde man med all visshet dock kunna påstå, att detta inflytande, framför allt omkring och vid tiden för denna berättelse, var ganska betydligt.
Sjelfva Anjalaförbundet hvilade på grundvalen af ett hemligt sällskap, nämligen på det s. k. »Walhallaförbundet».
De asiatiska bröderna, hvars stiftare och stormästare Boheman var, arbetade här vid denna tid, med flera andra.
Att hertig Carl, sedermera konung, var i ordets fulla bemärkelse en ordensvurm, är känd sak. Bekant är att han tillhörde flere hemliga förbund.
