kande uppfattning hvilade blixten i den skarpa reflektionens hand. Inom de rent folkliga områdena var han på en och samma gång både en populär apostel och, som man väl kan säga, en verklig rolighetsminister; inom de monarkiska, i modern mening en humorist och i medeltidsmening en djupsinnig hofnarr: kritiken med skämtets mask; och inom kyrkans en ateist, hvars hand alltid drabbade med de hårdaste slag. Hvad han ej krossade med sitt skarpa omdöme såsom filosof, det slog han ned med sitt arlequinssvärd.
Den kosmopolitiska rigtningen egde för öfrigt under denna tid kanske sina mest omfattande och ingripande agitationsmedel i de talrika hemliga ordnar och förbund, som då slingrade och bugtade sig, liksom andra Laokoonsormar, omkring hela den bildade verlden.
Den äkta och ursprungliga frimurareorden intager alltid bland dem ett förnämligare rum. Besjälad af socialt-menskligt vackra uppgifter, har denna orden också bestått i århundraden och består ännu i dag.
Jesuiterorden har äfven en ej blott mycket uråldrig tillvaro, utan jemväl omfattande spridning. Hänsynslöst egnande sig åt katolskt-hierarkiska intressen, har den emellertid väckt folkens berättigade afsky.
Men på grundvalen af dessa två och med många från dem lånade former hafva ett oräkneligt antal af hemliga förbund uppvuxit såsom fristående sticklingar, för att ej säga svampar. I allmänhet arbetade dessa ordnar så väl maskerade, att åtminstone en del af dem förstod att under mansåldrar hemlighålla sina egentliga syftemål. Den ena med den andra iklädde sig stundom ganska vidunderligt glänsande, ehuru väl sällan öfvertygande och trovärdiga teorier, än af skapelsehistorisk egenskap, än lånade ur uppenbarelseboken, än både till ursprung och utveckling uteslutande inspirerade af den tygellösaste fantasi. Men tiden var sjuk. Det menskliga vetandet var ej mera tillräckligt att fylla den afgrund, som otro och tvifvel gräft, och man grep lidelsefullt och blindt efter hvad som helst såsom medel dertill. Ordensväsendet blef också derför en alldeles tidsenligt välkommen, rådgifvande Dulkamara. Somliga uppgåfvo att de återfunnit det i tidens början förlorade lifsens ord, andra att de egde i sitt våld lösningen till verldens vigtigaste gåtor; somliga, att de innehade förmåga att förlänga menniskans lefnadsålder, andra, att de kunde uppkalla de döda ur sina grafvar; somliga, att de egde konsten inne att göra guld, andra, att de kunde lyfta förlåten till kommande tider och händelser. Hänförda af sådana mål och förespeglingar, öfverlemnade sig öfvertrons och svärmeriets sjuklingar af svaghet och blindhet obetingadt deråt, alltigenom, grad för grad, hemfallna under förnyade hemska lydnads- och tysthetslöften samt en till den yttersta exaltation uppdrifven intagningsritual.
De så kallade martinisterna, afrikanska landtmännen, rosenkreutzarne, illuminaterne, den stricta observansen, tempelherrarne, asiatiska bröderna, jakobinerna, carbonari, tyska turnföreningarna, die Unbedingten o. s. v. kunna förnämligast räknas till denna klass af hemliga ordnar. Tid efter annan slog emellertid den lagliga ordningsmagten här och der ned
