Utan att kunna erinra sig hvar han hört denna röst förut, tyckte han sig igenkänna den.
— Hören den andra engelens ord, började ånyo talaren.
— Femtalet betyder de fem lycksaligheterna, sjutalet krafterna och tretalet allt tings upphof genom det faderliga, moderliga och sjelfva produkten, det sonliga. Det faderliga föreställer gudomens egen verkan, det moderliga den finaste materien eller etern, på hvilken det gudomliga eller faderliga verkar, och genom hvars mångfaldiga och olika sammansättning olika produkter eller söner uppkomma i verlden. I religionen föreställes det gudomliga genom gud fader, den gudomliga kraften genom den helige ande samt guds son den oändlige guden, som antagit ändlighetens eller den finaste materiens kropp, och således blifvit ett väsende emellan gud och menniska samt förenar i sig både den oändliga gudomen (det faderliga) och den ändliga materien (eller det moderliga); gudomens son är derföre ett mellanväsen emellan gud och menniskor.
— Det faderliga eller gudomliga afbildas uti hieroglyfer medelst solen och det moderliga eller materien genom månen, som tager emot solens ljus eller verkan. Sonen afbildas alltid såsom ett litet barn.
— Det faderliga föreställes äfven i hieroglyfer genom Osiris och det moderliga genom Isis; sonen eller verldsprodukten såsom ett barn, sittande på Isis knä, och är Egyptens Horus.
— Emedan solen föreställer det faderliga och månen det moderliga, föreställa planeterna det sonliga. Men planeterna betecknas genom metaller (Merkurius, Mars o. s. v.), hvadan metallriket isynnerhet är en son af solen och månen eller af etern och det finaste vatten: ty derigenom bryter sig solljuset i sina 7 färger. Aesch Majim äro föräldrar till metallerna: ty Aesch betyder på äldsta språket sol, eld, och Majim vatten, det finaste vatten i högsta regionerna eller etern, som är första grundbasis till alla metaller.
— Men denna eter öfvergår genom vissa luftsammansättningar till kalkarter. Det är af dessa arter, som några få af naturens invigde mästare, försynens utkorade vise, medelst underbara processer förmått att tillverka — guld.
— I liljans kalk hvilar mästarprofvet.
Vid detta ord hörde Döring ett nytt utrop af glädje och öfverraskning från sina grannars sida. Döring kände sig deremot sjelf icke på samma sätt öfverraskad af talarens ord, men desto mera af sina grannars utrop.
Han måste hafva hört dessa röster förut. Ovilkorligen följde han dem också nu med större uppmärksamhet än förut. Ju mer han betraktade dem, desto mer öfvertygades han att han ej misstagit sig.
Under det talaren gjorde ett ögonblicks uppehåll, hörde han en hviskning vexlas mellan dem.
Icke utan en viss känsla af fruktan blef han nu förvissad om, att det var hertigen och Reuterholm, som stodo bredvid honom.
