— Förskoning! Jag är upprörd. Mitt hjerta är sönderslitet. Nu förmår jag ingenting. Lemna mig!
— Jag lemnar er icke. Ni måste följa mig.
— Nej, nej!
— Alla våra vänner vänta er derute.
— De få vänta.
— Kom!
— Omöjligt. Icke i denna sinnesstämning.
— Allt är nu beredt. Att förlora ögonblicket, är att förlora allt.
— Må vara.
— Jag fruktar, att Reuterholm fått kännedom om våra afsigter. Hertigen och han blicka hemlighetsfullt omkring sig.
— Jag kan ej förekomma det.
— Då det nu gäller, vill ni således icke handla.
— Jag är oförmögen dertill.
— Ni glömmer det löfte, ni gaf er döende konungslige vän.
— Min gud!
— Ni är svag.
— Jag lider.
— Det är en död, som ni gifvit ert handslag. Döden skänker icke efter någonting.
— Ni är förfärlig.
— En dag skall den döde affordra er räkenskap.
— Låtom oss gå. Jag följer. Kom!
Då Armfelt och Ehrenström lemnade rummet, nalkades Vincent prinsessan. Hon hade mindre än någon annan följt med samtalets gång, med undantag af det, som angick Vincent. Hon såg i honom något oförklarligt, som hon ville se förklaradt. Ett mystiskt någonting, som hon icke visste om det var allting eller ingenting, fängslade henne vid denne man. Då han närmade sig, kände hon en fruktan, men en fruktan som likväl drog henne till honom. Då också furstinnan nu underhölls af hofvets öfriga damer, intog prinsessan en plats, der hon ensamt kunde öfverlemna sig åt hvad Vincent hade att säga.
— Ers höghet har betraktat mig hela aftonen.
— Det är ni, min herre, som betraktat mig.
— Om jag ej misstager mig, har ni önskat att tala vid mig.
— Jag vet icke hvad jag önskat; ni förefaller mig ganska besynnerlig.
— Fråga mig om allt, hvad ni behagar, ers höghet, och om det är mig möjligt, skall jag besvara edra frågor.
Prinsessan såg forskande i hans ansigte, liksom för att pröfva, om han verkligen menade hvad han yttrade. Ansigtet var lugnt.
— För någon tid sedan, började prinsessan, begaf jag mig sent en afton, endast åtföljd af en page, till en aflägsen trakt på söder för att besöka en fattig. För att så okänd som möjligt kunna göra besöket, lemnade jag mitt ekipage qvar på Hornsgatan och gick fram
