70
Och med cn tår i sitt vackra öga läste prinsessan högt välsignelsens bön öfver den döde, och Louise böjde sitt knä vid hans bädd.
— Jag kom för sent för att kunna bispringa honom; men hvad menade han med de sista orden? Han talade om papper under hufvudgärden och om hertigen; han syntes vilja anförtro oss en hemlighet och gifva ett uppdrag. Hvad menar du?
— Låt oss se efter.
Sakta upplyfte den åldriga gumman Ehks hufvud, och efter en kort undersökning framdrog hon ett med en grof segelgarnsända ombundet och försegladt paket. Att det ej imnehöll annat än papper, kändes ganska väl. På omslaget kunde man, ehuru ej utan svårighet, läsa följande ord, skrifna med blekt och svagt bläck:
»Öfverlemnas obrutet till hertigen-regenten efter min död.»
Prinsessan trodde sig nu förstå den dödes sista ord.
— Jag skall taga paketet och öfverlemna det till hertigen.
Den åldriga gumman blickade förundrad på henne.
— Min fru, sade hon, jag känner er ej, och ni eger ingen rättighet till paketet. Jag inser, att ni är ett förnämt fruntimmer, och har märkt, att ni äfven har ett godt och för lidandet ömmande hjerta; men hvem förvissar mig likväl, att ej papperen falla i origtiga händer? Förlåt mig, tillade hon vidare, men jag utlemnar dem ej.
— Jag gillar ert beslut att ej lemna papperen till någon, som ni ej känner, men om ni kände mig?
— Er?
— Har ni någonsin sett hertigen-regentens syster, prinsessan Sofia Albertina?
— Om jag har gjort det?
— Näväl, så betrakta mig då.
Gumman såg häpnande framför sig. De matta ögonen lifvades. Blicken vidgade sig. På en gång, liksom öfverväldigad af en underbar upptäckt, utbrast hon:
— Min Gud, det är ni! Att jag ej igenkände er! O, förlåt mig! Mina ögon äro så svaga. Ålder och nattvak ha alldeles förblindat mig. Hvilken ynnest och godhet att uppsöka oss fattigt folk på det här viset. Ni kom som…
— Som…
— En god dödsengel.
— Ah!
— Gud välsigne er! Er åsyn, jag tror det nu, löste hans själ ur sina bojor.
— Hvad säger ni?
— Han har oupphörligt yrat om högstsalig hans majestät, er glorvördigaste herr bror.
— Yrat om konung Gustaf? Berättal Hvad har han då sagt?
Prinsessan trodde sig kunna få någon upplysning om denne man, som hon redan hyste så mycket deltagande för.
