94
Reuterholm svarade intet. Han snarare kastade sig än han satte sig i närmaste karmstol. Pannans muskler drogo sig tillhopa i mörka och hotande valkar. Armen höjde sig uppåt. Ett ögonblick af spänd tystnad förflöt. Hastigt sprang han åter upp ifrån sin plats.
— Ni bedrager mig, min herre, började han nu. Denna skriftvexling har jag sjelf sett uppgå i eld och rök… ja, ja!… ända till sista lapp har jag sett den förvandlad till aska.
— Äfven Phoenix besteg bålet, men endast för att uppstå derur.
— Intet skämt, min herre.
— Ni såg papper uppgå i eld och rök, såg sådana förvandlade till aska; men vet ni väl med visshet, om de papper ni brände, verkligen voro desamma, om hvilka vi tala.
— Ni är förfärlig.
— Känner ni någon, som kallar sig Ehk, Ehk af Ringstaholm, tror jag.
— Skulle jag ej känna honom, ett stycke af hin håle i en krigares drägt, en usel skurk, mitt föräldrahems och min ungdoms bittre fiende; hvad vill ni med honom.
— Han har likväl gjort er en stor tjenst.
— Han?
— Hör mig. Ni påminner er då den svenska flottan låg instängd i Viborgska viken och vet äfven, att konung Gustaf, i farans ögonblick och beredd på det värsta, lemnade några papper till en officer.
— Den ifrågavarande skriftvexlingen skulle ha befunnit sig ibland dem?
— Ni gissar rätt.
— I sådant fall finnes den nu icke i Armfelts våld, utan i de Gustavianska kistorna. De skola undersökas. Officern återlemnade papperen, jag vet det.
— Icke alla, ty några stulos under tiden.
— Omöjligt, omöjligt, hvem skulle ha kunnat beröfva mig dem?
— Ni var omgifven af spioner. Er egen betjent tog dem ur kakelugnen och fuskade dit andra, då han skulle antända eldbrasan.
— Gustaf hade då läst dem?
— Måhända, men han är död.
— Du sade att en del af papperen frånstulos den officer, till hvilken Gustaf lemnat dem.
— Det var Ehk, som gjorde er den tjensten och stal dem. Derigenom afböjde han helt säkert från ert hufvud en hotande fara.
— Och Ehk lefver ännu?
— Nej, han är död.
— Man måste taga reda på, hvar han dog, när han dog, och undersöka hans qvarlåtenskap.
— Ögonblicket innan han afled lemnade han ifrån sig papperen.
— Till hvilken? Ni känner det. Berätta, berätta!
