emellan dem uppträdde nu en öfver höfvan stor varg med en rödaktig fäll. Vargen bortskymde den större och fetare qvinnan med sin svans och vände sitt otäcka hufvud emot den smärta qvinnan, under försök att frånrycka henne bröden. Men i detsamma syntes bakom den smärta qvinnan trenne män, närmande sig djurets hufvud, och hvilka tycktes vara vigtiga personer. Två andra män förenade sig med dem. Den ene af de förstnämde var besynnerligt klädd, nästan som en prest. De voro åtföljda af en på olika sätt beväpnad folkhop, som slöt sig helt nära till dem. På andra sidan, d. v. s. nära den större qvinnan, såg man också en stor folkmassa, ehuruväl utan anförare, utan vapen och ordning. Liksom upphängda i luften, och utan att någon höll i dem, varseblef man en stor mängd pistoler, hvilkas mynningar voro rigtade emot den smärta qvinnan och kolfvarne emot den andra. På något afstånd från henne såg man en man, och bredvid honom en annan, hvilken tycktes gifva den förre råd. Midt i dennes panna såg man tecknadt ett svart R; han höll ett bref och en kompass i handen, Rådgifvaren visade med fingret på ett barn af himmelskt utseende.
Under allt detta fortfor odjuret att på allt sätt söka med svansen slå omkull den feta qvinnan och rycka brödet från den mindre. Plötsligt upplyftes qvinnorna i luften, bröden föllo ur deras händer och förenades samt försvunno på samma sätt som qvinnorna. Nu fradgade djuret af raseri och slog jorden med sin rygg och svans. Under det djuret på sådant sätt drog med sig de fyra första männen, som kommit nära dess hufvud, jemte den beväpnade folkhopen, förvandlade det sig i en ansenlig smedja med en stor mängd ugnar och smeder, hvilka tillverkade ofantliga kedjor. Murarne i denna ofantliga smedja befunnos genomborrade af flere hål, genom hvilka kedjorna, allt efter som de smiddes, gingo ut och in och kastades om hvarandra utanför och innanför, så att man ej såg annat än kedjor. Smeden och smederna hade försvunnit.
Sådan var den vision, som Reuterholm hade. Ehuruväl vittnande om en oredig fantasi, har den dock ansetts så vigtig, att Reuterholm sjelf antecknat den och bevarat den bland sina mystiska papper, hvarom Bergman-Schinkel upplyser.
Visserligen har man sökt tyda denna vision, såsom skulle de två qvinnorna hänvisa på Frankrike och Sverige, n. b. den tjocka på Frankrike och den smärta på Sverige o. s. v.; men vida närmare till hands ligger likväl, i fall man ens bör sysselsätta sig med att söka tyda ett allt för mycket hopkommet virrvarr i en somnambulisk skalle, att de två qvinnorna måste föreställa, den tjocka frihetstiden och den smärta det uppväxande parti, som efter 1792 sökte återföra landet till den förre, båda vändande sig emot hvarandra med bröden, d. v. s. 1720 års författning jemte dess många bestämmelser, under det att likväl revolutionen af 1772 såsom ett odjur stod emellan dem, bortskymmande den förra med sin svans, och sökande att rycka brödet ifrån den senare.
