Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

116

Från kristallkronorna och kandelabrarna strömmar ljuset i förbländande rikedom öfver hvarje föremål.

Midt framför oss se vi Vincent tronande i en af en hög estrad uppburen, gyllene karmstol.

Han liknade en dyster uppenbarelse.

Längs det stora rummets sidoväggar mötes blicken, till höger och venster, af en ovanligt talrik församling af män. Allas uppmärksamhet är rigtad på Vincent.

De högst lysande och olika ordensdrägter, hvari alla närvarande äro klädda, gifva taflan en färgprakt, som öfverraskar och behagar.

— Enligt vår ordens statuter, talar Vincent åter, är magtfördelningen inom den kända verlden ordnad i olika provinser, inom sig sammanförda och fördelade i fyra stora grupper.

— Låtom oss vid uppropet gå från gruppen i öster till gruppen i vester och från gruppen i söder till gruppen i norr.

En man, klädd i en fotsid, himmelsblå kåpa, reste sig dervid upp med förbundets namnkatalog i sin hand.

Under det att uppropet fortgår, vilja vi ytterligare taga skådeplatsen i närmare betraktande.

Då vi kasta en blick öfver det hela, slår oss fondväggens ljusprakt framför allt med öfverraskande glans. I sin helhet bildar den äfven, så långt utrymmet medgifver, en enda sol. Den förenade strålbrytningen af ljus och guld skulle man kunna säga på en gång både lyser och värmer. I solens midt läsa vi ordet: Universum, och i en liten båge deröfver: naturen, samt i en båge derunder: jemlikhet, frihet. Strålarne, som löpa ut derifrån, bilda på midten namn, och vi läsa der ett betydligt antal. Sålunda knyter sig en stråle, som skjuter högst upp, liksom öfver dem alla, på midten i Voltaires namn, fortlöpande derefter så långt fondväggen räcker. De öfriga, den ena efter den andra, namnteckna på enahanda sätt vissa personer. I stråle efter stråle läsa vi således namn sådana som Bacon, Rousseau, Helvetius, Montesquieu, Bolingbroke, Condorcet, Bailly, Fontenell, Collins, d'Alembert, Diderot, Fredrik den andre (under hans namn läsa vi: du Luc)[1], Newton, Tolland, Locke, Sheftesbury, Tindal Morgan, Mandevill, Chubb, Hume, Robertson, Payne, Gibbon, Weishaupt, Will, Sauer, Xavier-Zvack, Knigge, de Bassus, Mertz, Bode, Stolberg, Kolowrath, August af Saxen-Gotha, Cagliostro, Collot d'Herbois, Barras, Seyes, Brisot, Robespierre, Petion, Danton, Camille Desmoulins, Marat, Masenhausen, Mengelhofen, Lodron, Sonnenfels, Dittfurth, Koppe, Troponero, Fouché, Couthon, Cabot, S:t Just, Rochefoucauld, Born, Zimmerman, Stamm, Bardt, Böhmer, Moses Mendelsohn, Ehlers, Echenmasser, Bruisard o. s. v.[2]

Således hafva vi här framför oss en sol af den största betydelse,

  1. Det namn, som han begagnade sig af i sina korrespondenser med sin samtids filosofer, Voltaire, d'Alembert o. s. v.
  2. Möjligt vore att här uppräkna ända upp till många hundra namn.