154
som härflyter af ordning och en god regering; och när detta inträffar, skall under sådana omständigheter Frankrike kunna lyfta sin panna såsom en af de stoltaste och mest lysande magter i Europa. Det skall då komma i åtnjutande af en frihet, grundad på rättvisa, som jag värderar, och af en sjelfständighet, som det är min skyldighet synnerligen såsom engelsman att älska. Och bör jag väl kunna, såsom sådan, med afundsjuka ögon se en närgränsande stat närma sig till oss, genom känslor, som alltid utgjort det kännetecknande draget hos hvarje britisk undersåte?»
Sådant var det engelska kabinettets storsinnade, värdiga och fredliga program vid denna tid.
Ännu vid slutet af Januari månad 1793 visste man, att engelska ministèren fortfarande ville bibehålla sin intagna neutrala ställning, om Frankrike återgåfve sina vid den tiden gjorda eröfringar samt tilläte konung Ludvig och hans familj att begifva sig ur landet, och tillförsäkrade dem och deras efterkommande ett tillräckligt underhåll.
England var emellertid deladt i två stora partier.
Samma åsigter, som en del af folket betraktade såsom afskyvärda medel, förkrossande och förstörande århundradens välsignelserika arbete, samhällenas naturliga utveckling, ordningens och fridens vilkor och bestånd, samma åsigter helsades af andra med jubel.
Frankrike har alltid talat till folken i allmänhet. Revolutionens stämma återljöd också från alla land, icke minst från England. I alla städer inom Storbritannien uppväxte hemliga sällskap, ordnar, förbund och klubbar, allt utgreningar af dem i Frankrike. Den inbördes korrespondensen dem emellan var lika fullständig som liflig. Jakobinismen och sansculottismen undergräfde på sådant sätt England med revolutionära element. Ingen paketbåt anlände dit utan att medföra dussintal väl betalade jakobiner. Afsigten var att efter små förberedande uppror här och der slutligen gifva en allmän signal, med truppunderstöd. På kusterna af Normandie och Bretagne lågo redan små platta fartyg färdiga att öfverföra hjelpsändningen. De i England kringspridda jakobinerna, beräknade till 10 à 15,000, skulle i afgörandets stund med sina engelska adepter samlas vid landstigningsplatserna. Assignater på 100 livres stycket spredos samtidigt genom smyghandlare, hvilka assignater inlöstes af i London bosatta revolutionära ombud.
Den öfver konung Ludvig fälda dödsdomens verkställande den 21 Januari 1793 gjorde ett fasansvärdt intryck.
Underrättelsen derom anlände till London på aftonen onsdagen den 23. Teatrarne stängdes genast. En del af nationen anlade sorgdrägt. Times utkom med svarta kanter.
»Måtte gud afvända från Frankrike», bad konungen, innan han lade sig under guillotinen, »alla de olyckor, som synas hota det».
»Lär dig af din fars olyckor», yttrade drottningen till sin son, »att icke hämnas hans död.»
Djupt uppskakande flögo dessa ord kring hela Europa.