förklarat de förenade rikena krig. Konungen hade derför sett sig nödsakad att vidtaga erforderliga mått och steg för att bevara sin kronas anseende och sitt folks rättigheter, förtroendefullt förlitande sig på parlamentets fasta och kraftiga stöd.
Uti den tacksägelseadress, som parlamentet dagen derpå afgaf, uttalades ett oinskränkt och förtroendefullt bifall till den kungliga skrifvelsen.
Dermed trädde England i spetsen för de koaliserade magterna emot Frankrike.
Ryska kejsarinnan Catharina utfärdade den 19 Februari en skrifvelse till ryska senaten, hvari hon tillkännagaf att hon afbrutit all förbindelse med Frankrike, i det hon återkallat sin minister samt afvisat från riket den franske chargéd'affairen, i sammanhang hvarmed hon befalde alla ryska konsuler o. s. v. att lemna Frankrike och alla franska dito att lemna Ryssland. För öfrigt tillätos inga fransmän, utan afgifvande af strängt bindande skriftliga vilkor, att qvarstanna i Ryssland.
Året 1793 var revolutionens blodigaste år. Massor af offer föllo, de ena efter de andra. På en enda dag slagtades 31 konventsledamöler och på en annan 35.
Den »nationella rakknifven», som guillotinen också kallades, arbelade rastlöst.
Drottning Marie Antoinetts lidanden i tempeltornet utgöra i och för sig ett det mest grymma sorgespel. Konungen hade blifvit bortryckt ifrån henne och förd till döden. Hvem kan beskrifva hennes smärta dervid? Men i slutet af Juli månad ryckte man äfven hennes två barn ifrån henne. Med »jublande grymhet» instälde sig municipalitetets tjenstemän nattetid, för att delgifva den ur sömnen uppväckta modern denna befallning. En fasansfull scen följde. En timmes tid gjorde hon det mest förtviflade motstånd. Hon kastade sig öfver gossens bädd och skyddade honom med sin egen kropp. Hon vek icke ur stället. Plötsligt fattade då en af karlarne hennes lilla dotter och hotade att genomborra flickan, om hon ej lemnade gossen. Vanmägtiga sjönko hennes armar ned. För att rädda det ena barnets lif, lemnade hon ifrån sig det andra. Från denna stund var lifvet henne likgiltigt. Den 1 Augusti förflyttades hon till Conciergeriet.
Frankrike tycktes ett ögonblick vara fullkomligt förloradt.
En proklamation från de Förenta Amerikanska Staterna af den 22 April, undertecknad af Washington sjelf, kom ytterligare såsom ett hårdt slag.
Sedan kunnigt blifvit att krig utbrutit emellan Österrike, Preussen, Sardinien, Storbritannien och de Förenade Nederländerna å ena och Frankrike å den andra sidan, så förklarade han i denna sin proklamation, att det var Förenta Staternas pligt äfvensom deras intresse, att iakttaga trohet och upprigtighet emot dessa magter samt ett opartiskt och vänligt förhållande, hvilket han ock anbefalde hvarje medborgare, tillhörande staterna, att granneligen iakttaga, på samma gång han jemväl
