196
om han äfven velat aflägsna sig, likväl icke egde rättighet att göra det, fans i grannskapet så nära intill dem.
När Williams erinrade sig den vigt, som general Acton och öfverhofmästarinnan lagt på det uppdrag, som man lemnat honom, och jemförde deras yttranden med de okända fruntimrens samtal, kände han en viss förtrytelse, emedan han började tro sig använd endast som en sauve-garde för en simpel kärleksintrig.
Det är för oss omöjligt att afgöra, i hvad mån åsynen af det redan inpasserade fruntimret och de öfrigas yttranden om henne kunnat bidraga att öka hans förtrytelse.
Hans bröst häfde sig emellertid högre än förut. Kastar man en blick inom honom, skall man också finna starka lidelser storma der, likväl utan inflytande på hans handlingssätt. Liksom upproriska vågor krossas och tillbakatvingas i sin hafsbädd af den orubbliga strandklippan, tillbakatvingades och stäfjades också hans lidelser, under det de bröto sig mot hans pligtkänsla.
Hade han fått följa sin egen böjelse, skulle han genast hafva återvändt till den eskader, som han på morgonen lemnat.
Ute på hafvet är verlden så öppen, så klar och så enkel. Den friska vinden blåser liksom bort alla intriger från sjömanslifvet. Dödens afgrunder omgifva en der allt för nära, att man ej skulle vara klar med sig sjelf.
Länge fick han likväl ej tid att sysselsätta sig med sina egna tankar. Några tvetydigt klädda personer närmade sig snart, försigtigt blickande omkring sig. Då de kommo till porten, stannade de ett ögonblick, hvarunder de gåfvo hvarandra några tecken, hvilkas betydelse Williams ej fattade, ehuru det icke undgick honom att de pekade dels på den stängda porten, dels på den ännu flammande kristallkulan deröfver.
Så snart de märkte den på andra sidan om gatan ännu qvarstående vagnen, aflägsnade de sig skyndsamt under tysta hviskningar sig emellan.
Williams hade härunder knappast vågat draga efter andan för att ej förlora något af hvad som tilldrog sig.
Tör hända, tänkte han för sig sjelf, är det, som passerar här, ändock något mera än bara ett kärleksäfventyr. Denna tanke friskade upp hans sinne. Williams var i de åren, då man drömmer lifligt om ridderliga bragder. Hvem vet för öfrigt, om icke han inom kärlekens rike redan kunnat genomlefva allt för mycket, för att icke uteslutande nu tillhöra den manliga handlingens? De första ungdomliga känslornas tråd måste alklippas eller utspinnas, innan ynglingen blir man. För mannen är det offentliga lifvets värf hans tankars egentliga tummelplats.
En stund gick under fullkomlig tystnad på gatan. Till och med damerna i vagnen hade upphört att tala.
På en gång hörde man en kort stöt i en hvisselpipa från hörnet
