228
— Huru mänga löpare har han?
— Jag känner blott tre. Stephan Setola och hans bror, Frans, samt Nicola.
— Hvem är hofmästare?
— Vignes, fransysk emigrant.
— Kock?
— Oglin.
— Kusk?
— Pietro.
— Här är guld. Du skall köpa dem, köpa dem alla för min räkning.
— Pietro är omutlig. Vignes är bortrest.
— Lika mycket! Köp de öfriga.
— Skall ske.
— Du har nycklarne till din herres rum?
— När han går ut, har jag dem.
— Är han nu borta eller hemma?
— Hemma.
— Hvad gör han?
— Arbetar vid sitt skrifbord.
— Vid hvad tid går han ut?
— Om en timme.
— Brukar han vara länge borta?
— I dag, har han sagt mig, återkommer han ej förr än sent i afton.
— Om tvenne timmar inställer jag mig vid hotellet. Möt mig vid porten. Farväl!
Cazal, som varit frånvarande under detta samtal, vände tillbaka, då han såg Droon aflägsna sig, och fann Vincent åter försjunken inom sig.
— Du förstår mig icke, tilltalade Vincent Cazal efter en stund;
men förstår jag mig väl sjelf?
Ett ögonblick tystnade han åter, hvarefter han återtog:
— Hela verlden skakas af en mägtig revolution; och gifves väl någon, som icke äfven är en del af den? Århundraden hafva beröfvat verlden och folken allmän och enskild frihet och medborgarrätt. De heligaste grundsatser hafva, fängslade i bojor, trampats under det blinda tyranniets fot. Man har slagtat nationer såsom boskap och qväft folken i sin vagga. Evige gud! hvad jag hatar denna verld! Kan någon säga, att han under en tid, sådan som denna, förstår sig sjelf? Det våld, som sönderstyckat mitt fädernesland, har öppnat en bottenlös afgrund mellan mig och samhället. Det våld, som blifvit begånget mot mig såsom man och make, har likaledes öppnat en om möjligt ännu bottenlösare afgrund emellan mig och familjen. Det enda, jag hoppas,
