att fröken Louise Posse ämnade sig. Den qvinliga fåfängan förledde dem likväl att på samma gång angripa honom för hans förmenta lättsinnighet, ehuru de måste småleende uppgifva sin drömda seger. Icke dess mindre bibehöllo de ett visst misstroende och önskade att se honom tillsammans med Louise. Armfelt kunde likväl icke följa dem, emedan han hade vigtiga arbeten att afsluta, men lofvade att komma, ehuruväl något senare. Nöjda härmed, lemnade de honom och begåfvo sig af för att öfverraska Louise under hennes ensamma konstnärsfärd. Så snart Armfelt slutat sitt arbete, befalde han fram en ridhäst för att hasta efter dem.
Omkring en timme efter det att Armfelt lemnat sin bostad,
möttes Vincent vid ingången till hotellet af Droon.
— Är vägen öppen och klar? frågade Vincent.
— Allt klart.
— Gå före mig. Jag vill in i hans rum.
Maskinmessigt lydde Droon. Sedan han öppnat Armfelts rum, fick han befallning att åter stänga dörrarna och se till att ingen öfverraskade Vincent, som nu intog Armfelts plats och började att genomgå och kopiera flere af de på bordet befintliga handlingarna[1].
När Vincent efter förrättadt arbete lemnade Armfelts rum, fann han Droon vaktande och väntande i förstugan. Vincent såg sig omkring och fann en dörr midt emot den till Armfelts våning, ledande till en, belägen på andra sidan.
— Hvem bor der? frågade han.
— För närvarande ingen.
— Rummen äro således lediga att hyra?
— Ja.
— Uppsök värden och hyr dem åt mig. Kanske flyttar jag in redan i afton.
Då Vincent återkom hem, väntade honom Netherwood. De vid Armfelts skrifbord tagna afskrifterna, jemte ett enskildt bref, expedierades med honom genast till Reuterholm.
Vincent underrättade derefter Cazal om den nya bostad han hyrt samt sin afsigt att ditflytta samma afton.
Cazal runkade på sitt gråa hufvud.
— Mitt öga, mumlade Vincent, skall följa Armfelt till det sista.
- ↑ I Frans Piranesis förut omnämda bref förekommer i pag. 46 och 47 en ganska fullständig beskrifning om huruledes man spionerade på Armfelt. »Min tjenstenande», heter det deri, »följde honom både inne och ute. Han samlade hans ord, uttryck och magtspråk såväl vid bordet som i sällskap. Han insmög sig med honom vid toiletten och i sängkammaren. Han smög sig in i hans kabinett, tätt intill sängkammaren och upptäckte der ej allenast den ofta nämde prospekten, utan hela planen till revolutionen, och, fortsätter Piranesi, afskref den tillika med chiffern på bordet och packor af bref ifrån hans medbrottslige och korrespondenter, hvilka, som jag tror, ej lära berömma baronens försigtighet.»
