Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/257

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
253

— Och ni bad likväl, att man skulle stöta ned mig nyss.

— Jag hade då mina skäl dertil.

— Nåväl?

— Jag har också mina skäl till hvad jag nu gör.

— Låt mig få höra dem.

— Du har förrådt mig, sedan jag förtrott mig till dig.

— Än sedan?

— Jag förtror mig ej till flere, och du måste derför äfven hjelpa mig ur det bryderi, hvari du försatt mig.

— På hvad sätt?

— Det skall du få höra, då du blir frisk.

— Ni vill då föra mig härifrån?

— Derför har jag åter kommit hit.

— Tack, herre, tack!

Adlerstjerna återvände icke, förr än det blef mörkt, till Neapel, utan skötte Zamparelli och vandrade för öfrigt omkring i den vackra trakten.

— Då man tagit hin håle ombord, mumlade han, måste man draga honom i land.

Allvaret i hans ord kontrasterade på ett märkvärdigt sätt mot hånet på hans läppar.

Der icke en sann religiositet i hjertat grundlägger en sann lefnadsfilosofi i tänkesättet, är man i det allmänna lifvet en hederlig karl eller en brottsling, endast till följd af omständigheterna eller af gehör. Den vackra eller berömvärda gerningen är i sådant fall icke en följd af ett naturligt ädelt sinne eller af sant moraliskt medvetande, utan af improviserade intressen och förhållanden. Huru ofta är icke den prisade verldsmannens hela dygd blott frukten af en gynsam tillfällighet och den brottsliges blott af en ogynsam. Kristendomen förkastar med skäl slumpen, men slumpen försvann ej från jorden, för det att kristendomen satte sin fot på den.

Adlerstjerna var en omständigheternas man. Hans handlingar voro mindre frukter af djupare inre motiv än af yttre tillfälligheter. Han var i vanligt tal eller från allmän synpunkt en redlig man och aktad såsom sådan, intill den stund hans enskilda beräkningar och lidelser råkade i strid med yttre förhållanden och i kollision med ditintills erkända pligter. Utan att en gång bekämpa den på senare tider allt mer uppväxande demonen, hemföll han allt mer och mer under dess magt.

Han hade hoppats att kunna ordna åt sig ett tillfälle att framstå i en vacker handling, men såg sig nu till sin förskräckelse upptäckt och afslöjad.

Demonen bjöd honom också att, för att betäcka den redan begångna dårskapen, begå en annan, en ny.

Vi lemna honom och Zamparelli emellertid nu, likväl för att snart återkomma till dem.