254
FEMTONDE KAPITLET.
Åtskilliga mindre förvecklingar och scenerier. Ett stördt fiskerinöje på golfen.
Det kungliga palatset i Neapel är icke af kolossal storlek, men särdeles prägtigt inredt och ordnadt. Portarne äro af högt arkitektoniskt värde, uppgångarne beqväma och praktfulla. Bland palatsets många stora och vackra rum intager vice konungarnes sal första platsen. Man finner här bland annat en porträttsamling af alla, som, äfven från de äldsta tiderna, styrt konungariket. Konungens sängkammare giver kanske ännu bättre ett tydligt begrepp om den dyrbara och smakfulla prakt, hvarmed det hela är utfördt. Detta rum är dekoreradt med pilastrar, hvilkas kapitäler och alla ornament äro förgylda. Sjelfva väggarna emellan pelarne äro äfven betäckta af stora, i guldramar infattade speglar. Rummet har trenne alkover. Plafonden till den största af dem är af Solimene, men likväl ett af hans svagaste arbeten. Plafonden till en af de mindre alkoverna är målad af Franciscello delle Mura, ett vackert arbete, ehuru det lemnar åtskilligt öfrigt att önska.
Palatset saknar icke konstsaker af stort värde. Kapellet är måladt af Nicolas Rossi. För öfrigt finnas här taflor af Hilario Spolverini, af Lanfranco, af Annibale Carraccio m. fl. Åtskilliga statyer pryda här och der rummen och gifva ett praktfullt utseende åt det hela.
Då vi införa läsaren i detta palats, finna vi hofvet samladt i en stor salong af utmärkt skönhet. Väggarna äro rikt försedda med hvita kolonner, prydda med förgylda ornament. Taket är en stor tafla, der i sköna färger målade figurer gruppera sig kring en enda gemensam tanke, utgörande en mytologisk bild, rik på tritoner och najader, på badande nymfer och skälmaktiga zefirer. Mellan fönstren äro präktiga, lifligt tecknade skildringar af Guido Reni. Draperierna kring fönstren äro af guld och siden, uppburna af dyrbara snörmakerier. I djupa nischer på sidorna om de med purpursammet klädda sofforna stå statyer af högt värde.
I flere små grupper samtalade den närvarande hofpersonalen om det af konungen anbefalda fisket, ett nöje, hvarmed hofvet i Neapel den tiden någon gång roade sig. Det skulle ega rum på aftonen eller rättare på natten. Man gladde sig deråt i förväg såsom åt ett bland de angenämaste tidsfördrif, kanske mycket derför, att små intriger alltid dervid spelades.
Men längst upp i salongen stod en större grupp omkring ett framför allt för sitt ljufva och milda utseende särdeles intagande fruntimmer,
