24
— Jag kan disponera flotta och armé, och en enda vink gör, att jag befinner mig i Sverige med hela styrkan, men detta steg är ett extremt, derföre vill jag veta, huru det står till. Gå i samråd med Oxenstjerna, Bonden och de trogna och för fäderneslandet väl tänkande vänner ni känner. Föreskrif mig hvad ni tycker bäst vara, så är jag färdig till allt.»
Vi öfverlemna åt läsaren att sjelf kommentera hvad vi här anfört. Onekligen ligger väl deri en under egendomliga mysterier mångårigt fortsatt konspiration emot konung Gustaf den tredje. Många antaga på uppgifna skäl äfven att hertigen haft kunskap och förtroende om det mot brodern föröfvade mordet.
Men nog härmed.
Läsaren torde erinra sig, att Reuterholm vid början af detta kapitel
bjöd grefve Adlerstjerna att samma dag på aftonen inställa sig hos
hertigen.
Uppmärksammad af de utaf Reuterholm till en liten del angifna planerna, ville han ej försumma inbjudningen.
På utsatt tid begaf han sig följaktligen äfven dit.
Kommen uppför alla trapporna till hertigens våning, öfverraskades han dock af att alla ingångar voro stängda.
Enär han också förgäfves knackade på, utan att den minsta rörelse hördes inifrån, antog han att något misstag af Reuterholm var begånget, samt beslöt att återvända hem.
Redan på återvägen utför trapporna mötte han en gammal vän och bekant.
— Hvarthän? frågade denne.
— Jag har blifvit inbjuden till hertigen, svarade Adlerstjerna, men slipper ej in.
— Hvem har bjudit?
— Reuterholm.
— Gaf grefven tecken och lösen vid ingången?
— Ah, jag förstår, nej!
— Gif mig dem.
Tecken och lösen gåfvos.
— Följ med mig!
Ingången till hertigens rum öppnades nu genast vid afgifvet tecken och vexlade ord.
Härmed hafva vi endast velat säga, att hertigens våning denna afton var strängt sluten för alla profana.
En gång inkommen i sjelfva rummen, öfverraskades man af den ovanliga prakt, hvarmed de voro smyckade. Visserligen låg det något allvarligt i stilen, men den var derför icke mindre fängslande.
Det stora antal gäster, som rörde sig der, dels klädda i olika
