hvad som skett förtär mig vida mera, än kännedomen derom skulle kunna göra.
— Ers majestät vet, återtog vår diplomat, att drottningen på välfärdsutskottets befallning förflyttades den 1 Augusti från tempeltornet till conciergeriet.
— Jag vet att hon förflyttades till detta de lägsta förbrytarnes uslaste fängelse.
— Ers majestät vill ju höra hela sanningen?
— Hur bitter som helst, töm hela kalken!
— Den är ganska fasansvärd, ers majestät. Om det förskräckliga i hennes tillstånd i conciergeriet behöfver jag likväl blott nämna, att t. ex. madrassen i hennes säng var full af ohyra, samt att hon natt och dag bevakades der af tvenne gendarmer.
— Det är förskräckligt!
— Fängelset var sådant, att gendarmerna för sin egen räkning öfverklagade hos vederbörande dess osunda och fuktiga beskaffenhet, utan att likväl något afseende fästes dervid.
— Och drottningen?
— Hon led, men klagade ej.
— Hurudan var hennes dagliga kost?
— Enligt ett af fångstyrelsen fattadt beslut, bestod den af vanlig fångkost, nämligen af soppa, kött och bröd. För att släcka sin törst begagnade hon, liksom sin och er fru moder, kejsarinnan Maria Theresia, aldrig vin, utan endast vatten. Hennes ögon voro på slutet något röda af tysta tårar; hennes hår hvitnade af lidanden; hon klädde sig till sista stunden med all möjlig omsorg, ehuruväl kläderna voro utslitna. Hennes fängelserum stötte till ett annat fängelse för qvinnor, ganska obehagligt förstås, men hon tycktes knapt märka det. En dag fråntog fängelseföreståndaren, han hette Froidure, drottningen alla hennes ännu återstående små pretiosa. De bestodo af fyra ringar, hvaraf en var försedd med äkta stenar och en annan var emaljerad. De öfriga voro helt släta. För öfrigt utgjordes nipperna af ett litet repeterur jemte åtskilliga petschaft samt en medalj med kedja. Att dessa småsaker voro henne kära, kunde man sluta af de namn, chiffer, bokstäfver och hieroglyfer, som funnos inristade på dem.
En stunds tystnad uppstod.
— Den 10 Augusti firades förbundsfesten, fortfor vår diplomat, på marsfältet i Paris. Den var storartad och jublande. I oöfverskådliga massor böljade folket genom hela staden till festplatsen. Det var då, som den nya konstitutionen antogs. Vid detta tillfälle tvingade man den unge prinsen att betrakta festen från tempeltornets fönster. »Sker icke detta», utropade han dervid, »för att skicka mamma till pappa i himmelen?»
— Stackars barn! Hvad sysselsatte min syster sig med?
— Hon läste hvad man behagade lemna henne. Det första arbetet var Englands revolutionshistoria, det andra var »les Voyages du
