SJUTTONDE KAPITLET.
Reuterholm närmar sig målet.
December månad är inne, den 17 December.
Vi återfinna Reuterholm i hans vanliga arbetsrum. Under oroliga rörelser vandrade han efter gammal vana fram och tillbaka på golfvet, emellanåt gnuggande sina händer emot hvarandra. Ehuru hans panna tycktes hotande, uttryckte den derjemte en viss stolt otålighet, som gaf honom ett djerft, men ändock ej fullkomligt tryggt utseende. Under pannan böjde sig hans örnnäsa, befallande och dristig[1]. Svärmeriet i hans öga var mer brinnande, mer eldigt än vanligt. Man trodde sig deri läsa icke endast äregiriga drömmar, utan en spänd förbidan, som på ett målande sätt antydde den närvarande stundens betydelsefulla vigt.
— Tillåter herr baron dem att sjelfva öfverlemna depescherna? frågade en tjenare.
Utan att svara, gick Reuterholm ännu ett hvarf omkring rummet. Han tycktes vilja andas ut, för att sedan med mera lugn mottaga de anmälde.
Utan intresse vore det icke att i denna stund blicka in i denne af så många kaotiska böjelser sammansatte man; en man, som ensam ville vara en hel revolution, men också en revolution till förmån ensamt för sin egen räkning; som var jakobin, då det gälde de monarkiska intressena, despot, då det gälde förmyndarestyrelsen, demokrat, då det angick hans aristokratiska fiender, aristokrat, då det rörde hans demokratiska vänner, och i allmänhet en alltid på sig sjelf, men aldrig på andras redlighet troende och styrande medelmåtta. Vi följa dock hellre händelsens gång, än att vidare uppehålla oss med detta ämne.
Reuterholm stannade midt framför en klocka, med ögonen uppmärksamt fästa på siffertaflan, liksom hade han föresatt sig att fördröja de nyss anmäldas inkallande, till dess visaren pekade på ett bestämdt timslag.
Hans otålighet tillät honom icke att fästa ögonen på timvisaren, icke ens på minutvisaren, utan endast på sekundvisaren.
Då Reuterholm slutligen vände sig om, befalde han betjenten insläppa de väntande.
På en gång inträdde också trenne af hertigens drabanter.
- ↑ I början af detta arbete yttrade vi vid beskrifningen af Reuterholms utseende, att hans näsa liknade en örnnäbb, likväl något afbruten eller nedtryckt på ändan. Ett manuskript, som vi nu hafva framför oss, berättar, att han var Paris 1789 och den 5 och 6 Okt. deltog i folkets våldsamma och upproriska anlopp emot Versailles, vid hvilket tillfälle han skulle ha stått bredvid en qvinna, som ovarsamt aflossat ett skott och med kulan tillfogat honom en blessyr i näsan.
