— I fängelset med honom, i fängelset!
— Öfverste-löjtnanten baron Lilja.
— På högvakten med honom!
— Öfver-postdirektören Franc.
— Arrestera honom, arrestera honom!
— Handlanden Sources.
— Arrestera honom!
— Bokhållaren Signeul.
— Arrestera honom, arrestera!
— General Toll.
— Arrestera, fängsla, slå i bojor …
Hertigen var utom sig. I detta ögonblick skulle han ha vart i stånd att låta fängsla hvem som helst. Reuterholm njöt också af sin framgång, ej betviflande att han från och med denna stund kunde betrakta sig såsom en fullkomligt oinskränkt myndighet. Häftigt vandrade hertigen upp och ned, endast önskande att få höra nya namn uppräknas, för att anbefalla deras fängslande; men hastigt hejdade han sin gång och stannade midt framför Reuterholm.
— Du har icke nämt alla ännu, Reuterholm, eller hur?
— Icke alla, ers höghet.
— Hvilka återstå då?
— Blott en enda, ers höghet.
— Endast en enda? Hör nu, Reuterholm — —
— Ers höghet?
Hertigen syntes besvärad. Han visste icke rigtigt, huru han skulle uttrycka sin mening.
— Till hvad straff tror du att de brottslige efter svensk lag komma att dömas?
— Till döden, ers höghet.
Hertigen gjorde åter ett hvarf kring rummet. Hans hjerta var bekymradt. Mer än en gång öppnade han sin mun för att tala, utan att likväl något ord kom från hans läppar. Han syntes ha kommit in i en labyrint, ur hvilken han ej förmådde reda sig.
— Till döden, upprepade han. Döden, det är dock ett förskräckligt straff, hvad säger du?
— Straffet måste blifva efter brottets beskaffenhet. Lagen är sträng. En konspiration mot er regering.
— Men du har ju blott afskrifter af handlingarna, tyckte jag att du sade …
— Flere originalbref ligga äfven i min hand.
— Och de ha ordentliga underskrifter?
— En stor del, andra sakna det.
— Och revolutionsplanen bekomma vi i afton eller åtminstone snart. Vore det ej en ädel handling, Reuterholm, ifall vi läto nåd gå för rätt? Hvad säger du derom?