Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

322

Reuterholm såg med fruktan den nya rigtning, som hertigens tankar togo, och han beslöt att i tid motverka dem.

— Ers höghet erinrar sig väl åren 1788 och 89.

— Ja visst, Reuterholm. Det var ett par af mina lyckligaste år. När jag erinrar mig dem, känner jag ändå att jag är född sjöman.

— Ganska rigtigt, ers höghet; men ni erinrar er väl också ätskilliga korrespondenser den tiden, till exempel …

— Till exempel …

Hertigen stirrade härvid nästan förskräckt på Reuterholm.

— Erinrar ni er den konselj, som hölls i Anjala den 20 och 21 September 1788.

— Hvarför påminna mig derom? Hvad vill du säga dermed?

— Påminner ers höghet sig sitt vistande i Lovisa samma år?

— Om jag påminner mig det?

— Ers höghet har väl ej glömt den brefvexling, som till följd af förhållandena då uppstod emellan er och edra vänner?

— Dessa papper, ah, jag kommer i håg dem. De äro desamma, som den der Ehk, Ehk af Ringstaholm, lemnade efter sig, och som på ett så besynnerligt sätt försvunno. Icke sant? De äro ju desamma?

— Rigtigt, ers höghet, dessa papper …

— Dessa papper?

— Om dessa papper, ers höghet, ej kunde återfås med mindre, än att ni öfverlemnade Armfelt åt lagens stränghet; hvad gjorde ni då?

— Bevare mig gud! Hvad skall jag svara, ah, du förskräcker mig …

— Ers höghet, jag vet nu i hvems hand dessa papper ligga.

— Gud i himmelen vare lof!

— Prisa ej för tidigt er lycka. Denne man …

— Reuterholm, min vän, hvem han än är, jag måste hafva papperen.

— Denne man säljer dem icke.

— Men du vet hvem han är?

— Om ni handlar emot edra egna intressen, min furste, så är han er fiende.

— Min fiende?

— Er värste fiende. Han skulle kunna …

— Reuterholm, låt oss fängsla honom, inspärra honom, det är nödvändigt, han är en farlig menniska.

— Han låter ej fängsla sig, ers höghet.

— Hvem är han då?

— Handlar ni deremot i öfverensstämmelse med edra intressen, så är han er vän.

— Du förvånar mig. Min vän, säger du?

— Er varmaste, tillgifnaste vän. Besinna er derför väl och välj emellan hans fiendskap och hans vänskap.

— Hvad skall jag göra? Upplys mig, råd mig!

— Öfverlemna det gustavianska partiet i lagens våld.