348
Vid detta anskri instörtade Bengt och skyndade fram till henne. Då han såg hertigens hotande ställning, slog han sin ena arm omkring systerns lif och utsträckte den andra försvarande emot honom.
Sedan Bengt afslutat sin uppsats på de till försäljning bestämda smyckena, hörde han väl att hertigen ännu var qvar, utan att likväl kunna eller vilja lyssnande utleta, hvarom man talade. Slutligen, då han märkte den häftighet samtalet fick, började han blifva orolig; och hans oro tilltog med de samtalandes häftighet. Mer än en gång lade han handen på dörrnyckeln för att inträda, men hejdade sig. Då han omsider hörde sin systers anskri, förmådde han det likväl ej längre, utan inträdde.
Ehuru hertigens raseri tycktes lägga sig något vid Bengts åsyn, minskades dock icke hans vrede och förtrytelse.
— Ni här? stammade han.
— Jag är på min plats, ers höghet; jag är hos min syster.
— Bengt, Bengt! klagade fröken Rudensköld och lutade sitt hufvud mot hans axel.
— Sansa dig, syster, sansa dig! Frukta ingenting, jag är här!
— Jag fruktar icke för mig, endast för dig, Bengt. Lemna mig! Hvad vill du här?
— Dårar! utropade hertigen, I veten ej, huru långt en förolämpad furste kan gå i sin hämd. Frukten mig, min magt hinner er.
Och ännu darrande af vrede aflägsnade han sig.
NITTONDE KAPITLET.
Forsters bröllop.
Ingemarshof är en af Stockholms stads prydligaste och största Malmgårdar. Bergsrådet Sandels lät redan under förra århundradet uppföra det envånings-stenhus med sina flyglar, som ännu finnes qvar. Kammar-rådet Gust. von Stockenström, som sedan var egare deraf, sålde egendomen 1797 till kammarherren Gr. Nils Gyldenstolpe. Utom åbygnaden och en vacker trädgård, lyda derunder tvänne rikt bärande ängar och andra fruktbara egor, allt gränsande intill Roslagstullgata och tullhus. På senare tider har man genom odlingar mycket förbättrat dessa egor.
Ingemarshof egdes i äldsta tider af Ingemar Fredbom, som förmodligen också gifvit stället sitt namn. Denne man var gift med en Hising. Det berättas att han skänkt en liten del af egendomen, den delen deraf, som var belägen i hörnet af Roslagstullgatan och vägen till Ladugårdslandet, åt sin trotjenare Claes, hvilken der uppbygde och
