434
— Död eller lefvande, upprepade Corenzio ånyo, det är i korthet vår instruktion.
Samtalet egde rum under ett af de lummiga träd, som pryda Chiaja.
— Gifven väl akt, fortfor han, på hvad jag nu vill säga er.
I detta ögonblick rörde sig trädets krona, och löfven darrade.
— Hvad var det? anmärkte Benedict. Jag hörde något.
— Det var blott en vind, som for genom trädet.
— Fortsätt, fortsätt!
Ifrån den höga och lummiga kronan såg man mellan de gröna bladen ett spejande öga i denna stund blicka ned.
— Armfelt får ej undkomma oss; det blir vårt fel. Alt är väl ordnadt.
Piranesi yttrar i sina bref följande: Hufvudmannen för hans besoldade folk iakttog, lik en astronom från sitt observatorium, alla hofvets rörelser i dessa dyrbara ögonblick, nämligen ifrån ögonblicket af den svenska kutterns ankomst till Neapel — och såsom styresman för de observationer, som ifrån hundrade håll gjordes i baronens steg, förutsåg han, att allt möjligt bistånd ifrån högre ort skulle lemnas gunstlingen, för att befordra hans flykt. Han hade så föranstaltat, att fiskarebåtar voro lagda längs utåt hamnen, ifrån S:t Lucia till riddaren Hamiltons hotell vid Pausilippo, hvilka skulle iakttaga hvar och en, som gick både in och ut, för att gifva honom underrättelse derom. Dessutom höll han — allt anföraren för Piranesis spioner — för sin egen räkning i fem dagar en stor feluque segelfärdig, för att förfölja baron Armfelt, i fall han toge flykten sjövägen. Till lands åter var det få ställen i staden, i synnerhet de sista dagarne, ända till dess man sökte arrestera honom, och i de misstänkta husen ingen enda port, hvarest han ej utstält spioner, försedda med goda ben och hederlig betalning. På mer än ett ställe stod äfven skjuts färdig för att förfölja Armfelt, i fall han ville fly landvägen!
På ett annat ställe omtalar Piranesi med förtjusning, huru hans agenter, för att upptäcka baron Armfelts hemliga förehafvanden, oupphörligt voro i rörelse, somliga på torgen, andra vid hamnen, somliga uti salar och förmak, ej en gång de undantagna, der man håller vakt med hillebarder och bajonetter; andra åter uti bodarna, dit stadens alla nyheter flyta tillhopa, likasom uti deras egentliga rännil, äfven på källare och krogar, der lakejer och stalldrängar utbyta med hvarandra förtroligt sina herrars hemligheter och svagheter. Piranesi slutar dessa yttranden med ett löfte att en gång skrifva en hel bok om detta oförsynta och ovärdiga spioneri, hvilket likväl, till olycka för skandalen, ej lärer blifvit utaf.
Sedan Corenzio meddelat sina kamrater det hufvudsakligaste häraf, tystnade han en stund.
— Armfelt är på alla sidor kringränd, började han slutligen åter. Öfverlemnar han sig icke godvilligt åt svenska regeringen, så måste vi …
