Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/437

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
433

Baron Palmqvist, fartygets befälhafvare, hade den svenska regeringens befallning att bemägtiga sig och fängsla Armfelt.

Armfelt ämnade vid första underrättelsen härom frivilligt öfverlemna sig; men vi hafva sett honom ändra sitt beslut och ställa sig till efterrättelse sina vänners önskningar.

Han afsände emellertid en major Brändström, som då uppehöll sig i Neapel, till fartyget, för att direkte af Palmqvist underrätta sig om hans instruktioner; men under det Brändström steg om bord på fartyget från ena sidan, gick Palmqvist i sin båt på den andra, och då den förre nedsteg i chefens hytt, lemnade chefen fartyget och begaf sig till staden.

Vid samma tid lät general Acton utsätta en tio mans vakt vid baron Armfelts port.

De från Rom ankomna banditerna hette Pietro Pasqvini och Vincent Mori, anförda af Benedict Mori, den senares bror. Sedan de genomvandrat en stor del af staden och inkommit genom Porta di Chiaja, passerade de förbi franske ambassadörens palats och begåfvo sig ned till Chiajans vid stranden belägna, vidsträckta promenadplats.

— Klockan slår fem, yttrade Benedict Mori. Man skall ej beklaga sig öfver, att vi icke äro punktliga.

— Det var ju här vi skulle mottaga vidare ordres?

— Man har ej bedragit oss, se dit ut.

— Du menar den blåa och gula flaggan?

— Piranesi underrättade mig, att om den svajade på redden, så skulle det bli något af.

Under det de talades vid, kom en fjerde person ned ifrån närmaste gata och stälde sina steg direkte till dem. Hans anletsdrag voro skarpa och bestämda, hans hy mörk, och blicken full af beslutsamhet.

Välkommen! ropade de på stället förut befintliga tre personerna emot honom. Ett godt möte! Välkommen, välkommen! Vi ha ej träffat dig, sedan du passerade Rom på vägen till Tyskland. Hvad har du nu för dig?

Mannen svarade intet, men lade ena handens fingrar på sina läppar, liksom för att antyda försigtighet, hvarefter han gjorde ett hemlighetsfullt tecken, som upprepades af Benedict och de öfriga.

— Således, du befaller oss.

Mannen nickade bifall.

— Död eller lefvande! yttrade han.

— Rigtigt, det är lösen! du är vår man.

— Befall!

I hans sätt att så kort som möjligt uttrycka sig, torde läsaren igenkänna Corenzio eller samme man, som Vincent sände i Abbé d'Herals och M:r Vignes spår till Düsseldorf, för att bemäktiga sig baron Armtelts så kallade revolutionsplan, ett uppdrag som Corenzio äfven fullgjorde till partiets fullkomliga belåtenhet.


Drabanten. II.28