Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/444

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

440

— Huru! — Hvarför icke? Ingenting är omöjligt, öfverlade han med sig sjelf. Således — skulle jag ej komma hem i afton, så sök mig …

Han afbröt sig åter igen.

— Hvar? Hvar? sporde Cazal.

— Hvad vet jag — sök mig — sök mig då i dominikanerklostret.

— Ack, ja, jag skall söka er, nådig herre, vore det ock vid lifvets gräns.

— Vid lifvets gräns, sade du; gör det Cazal.

— Nådig herre.

— Kör!

— Ännu ett ord.

— Kör!




Omgifven af några få personer tillhörande konseljen, mottog Ferdinand, de båda Siciliernas beskedlige konung, general Actons redogörelse rörande dagens vigtigaste politiska frågor. Bland dessa spelade nu baron Armfelts sak den förnämsta rollen.

Sedan Acton slutat sin berättelse, visade konungen ett på det högsta lifvadt, varmt och sant deltagande för den förföljde. På länge hade icke hans omgifning sett honom med sådant intresse hängifva sig åt något ämne af allmännare beskaffenhet.

— Armfelt kan lita på mitt skydd, försäkrade han slutligen. Acton, kom ihåg att du ej underlåter något, som kan gagna honom. Hans regering är orättvis, och vi skola icke låta samma beskyllning komma oss till last. Förskjutes han af sitt fädernesland, skall han alltid finna ett nytt här.

Ferdinand hade på länge ej talat så varmt i en offentlig angelägenhet.

— Jag väntar den svenska kutterns befälhafvare hvarje stund, hvad befaller ers majestät att jag skall svara honom?

— Hvad du skall svara honom?

— Ers majestät …

— Säg honom hvad du vill. Kom endast ihåg, att Armfelt ej under några vilkor utlemnas. Du förstår mig.

— Jag förstår ers majestät.

Ferdinand afskedade derefter sin omgifning, nöjd med sig sjelf i anledning af den kraft, som han tyckte sig hafva utvecklat.

— Jag skall visa dem längst upp i norden, mumlade han, att också jag är konung.

Efter denna lilla häftighet sjönk han snart åter tillbaka i sitt eljest vanliga fridsamma sinnelag; och han begaf sig in i ett af de inre rummen, der han inrättat en liten verkstad för mindre reparationer å fiskredskap och jagtgevär.

En ny idé hade fallit honom in, en idé, som han trodde skulle