Vincent hade dristigt och djupt ingripit i sitt lands historia, men lemnade det, sedan på kejsarinnan Catharinas befallning hennes ambassadör Siewers sprängt konfederationen i Grodno. Ifrån denna stund ansåg han landet förloradt och deltog icke i Kosciuzkos, Potockys och Malakowskys sammansvärjning, hvilken så oförmodadt utbröt den 24 Mars 1794, och — ehuru den eger en kort, meteoriskt lysande krigshistoria, — likväl slutade med Polens fullkomliga underkufvande.
Vincent Lubomirski hade manligt häfdat sitt gamla polska namn öfver allt, der han visat sig. Han hade en kort tid till och med varit utnämd till kastellan af Krakau, ett af Polens högsta embeten; den ende kastellanen inom riket, som eger företräde framför sjelfva wojvoderne.
Det var också som kastellan af Krakau, han gjorde bekantskap med Wanja, och det var såsom sådan, som Wanja och han förenade sina öden.
Vid denna tidpunkt anade likväl ännu ingendera af dem, att Wanja någonsin skulle blifva en furstinna Raszanowsky, ehuru man väl kände, att hon på mödernet tillhörde denna familj.
Men det inom sig sönderslitna, ständigt af förnyade vulkaniska utbrott uppskakade Polen sprängde icke blott oupphörligen partierna och förändrade deras ställning till hvarandra, utan äfven familjernas.
Familjen Raszanowskys gods, belägna omkring den lika så rika som tjusande dalen Prondrik, öfvergingo också helt oförmodadt till Wanja, utan att Lubomirski — Vincent — derför inträdde i några rättigheter, emedan förhållandena redan också rubbat hans ställning till Wanja och brutit deras äktenskap.
Också då Wanja först visade sig på hofvet i Stockholm, trodde sig Armfelt visserligen ett ögonblick igenkänna något bekant i den glans, som utströmmade från hennes ögon, men namnet var för honom icke dess mindre fullkomligt främmande. Wanja hade nämligen först några år efter den tid Armfelt uppehöll sig i Krakau, öfvertagit Raszanowskyernas namn och gods.
Under de våldsamma, oftast med blodiga katastrofer slutande händelser, som likt blixtrande molnmassor stormade fram öfver Polen, under det att icke allenast Rysslands svärd hängde på ett härstrå öfver dess hufvud, utan det i sitt inre, sönderslitet på partiernas sträckbänk, endast lefde i en fortsatt dödskamp, emot hvilken patriotismen fåfängt spjernade, under sådana omständigheter måste den enskilde, i händelsernas gång ingripande mannens lefnad äfven bilda en underbar sammansättning af olika, brokiga, mot hvarandra oftast i strid stående öden och egenheter.
Vincent hade äfven utvecklat sig så.
Den 12 Maj 1768 förmäldes Ferdinand IV, då en 17 års yngling, med österrikiska kejsarinnan Maria Theresias dotter, Maria Carolina, ett år yngre än sin gemål, eller endast 16 år.
