Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/515

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
511

hederlig karl ändock icke kan jaga på porten, kommer med helt andra åsigter, och i dess hand ligga till på köpet alltid nycklarne till själens och hjertats alla hemliga lönkamrar. När det börjar sin bouppteckning, står det ej till att förekomma det.

— Och det har nu börjat grassera med dig?

— Om det är samvetets röst, som gör att jag är förargad öfver att jag haft en liten slarfva med i byken mot fröken Rudensköld, så svarar jag dig helt enkelt ja. Du sjelf lärer väl ej heller kunna gilla deras handlingssätt emot henne.

— Långt derifrån; men …

— Kan också en qvinna ha ett men i detta fall?

— Du är så häftig, att jag ej får tala till punkt. Jag vill visst icke försvara någon; men då jag ej känner, huru hennes sorgliga belägenhet nu är, så kan jag ej annat än …

— Du har dig då icke bekant hofrättens dom?

— Visserligen har jag hört åtskilligt prat om den, men du kan ej begära, att ett fruntimmer skall ha reda på allt heller. En flicka som jag tänker mera på sin toilette än på statsangelägenheter.

— Hör då hvad eljest hvarje gatpojke i Stockholm har reda på. Hofrätten dömde baron Armfelt, fröken Rudensköld och sekreteraren Ehrenström att mista lif, ära och gods.

— Hvad säger du? Och det för …

— För en hop fantasier, det är alltsammans; fantasier, hvilka man på det hela kan gilla, n. b. med reflexionsspegeln fäst på Reuterholm; men som naturligtvis måste uppskrämma honom, allra helst som han, rädd för sin egen spegelbild, är feg till på köpet[1].

— Det är förskräckligt.

— Aminoff ställdes af hofrätten under framtiden. Franc och Forster frikändes. Advokatfiskalen yrkade emellertid i visst afseende en ännu strängare dom.

— Strängare? Hvad säger du? Strängare?

— Lika mycket, hvad han fordrade. I går var det sammanträde hos hertigen på Drottningholm, och den slutliga domen har nu fallit.

— Nåväl!

— Armfelts dom blef stadfäst; men all den stund han i Neapel undgick att blifva gripen och alltså ej finnes i regeringens våld, beslöts vidare, att hans namn — Gustaf Mauritz — skall å skampålen offentligen anslås uti Stockholm och rikets alla residensstäder, äfvensom i Stralsund och Wismar. Ehrenströms dödsstraff faststäldes också, med tillägg af en timmes schavottstraff å Packartorget.

— Du rigtigt förskräcker mig.

— Fröken Rudensköld benådas till lifvet; men skall under en timme ställas framför en skampåle å planen på Riddarholmen, och derefter för sin återstående lifstid inspärras på spinnhuset här i Stockholm.

  1. Reuterholms dödssätt visar, att han ej egde personligt mod.