36
Och brottslig… lemnom Gud allena dom deröfver! —
Oss tillhör, vakande för Statens säkerhet,
Att främst i tålamod och tro och hörsamhet
Ett blindt, förtörnadt folk med vårt exempel lära,
Att vörda thronens rätt uti Regentens ära.
OXENSTIERNA, sedan han en stund stått fördjupad i sin sorg, vaknar han hastigt upp, som af en dröm, vid ljudet af marschen som bådar Drottningens ankomst.
Välan jag tala bör — Hvad gäller enskild pligt,
Mot Religionens bud och hela Statens vigt?
Förmätne Älskare! bedragna Älskarinna!
Ni snart uti min hand det vapen skola finna,
som er förkrossa skall.
Dröj; men, i Himlens namn!
Om för min återkomst, i helgedomens famn
Den djärfve tränga vill; låt all din omsorg vara,
Att för min skyndsamhet de ögonblick bespara,
På hvilkas nyttjande vårt hela väl beror.
TREDJE SCENEN.
TORSTENSSON, ensam.
Gud! hvad hans dygd är ren! och hvad hans själ är stor!
Men hvad jag frugta bör, att i en villad ifver
Han mer åt Hjeltens mod än Statsmans klokhet gifver!
Hvart syftade hans hot? Hvad är hans ändamål?…
Men nej; hans kända tro ej minsta tvekan tål —
Du, som en himmelsk thron i evig ära njuter!
Om än din sälla själ i öfrigt minne sluter
Det folk, som älskat dig, och af dig älskadt var,
