102
Soop Limingo församlingar. — Före 1651 funnos blott sju grefliga slägter i riket. Den 26 Mars sistnämnde år upphöjde Kristina i grefveligt stånd på en gång sju andra serskilda slägter; och längre fram på året den åttonde. Dessa erhöllo grefskaper kanske någon gång mer efter gunsten än förtjensten, dock alltid väl tilltagna. Den redlige riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstiernas barn, rikskanslerens brorsbarn, Johan Banérs son, och Karl Gustaf Wrangel, anhängare af oxenstiernska partiet, fingo sina grefskap i Kexholms län inemot ryska gränsen. Gustaf Horn fick Björneborgs kungs- och ladugård, samt 231 hela mantal. Königsmarck, af drottningens parti, upphöjdes på en gång till friherre och grefve samt erhöll friherreskap i Wermland och dertill den nu utgångna Stureättens rika grefskap, Stegeholm, beläget i Småland. Gabriel Bengtsson Oxenstierna, hvilken var minst utmärkt bland riksförmyndarne af detta namn och ej heller älskad af rikskansleren, bekom finska socknarna Mustasaari, Stor- och Lillkyro, utgörande tillsammans minst 500 hela hemman och med årlig inkomst af 13,000 daler i silfver. Fredrik Stenbock, den gamle öfversten för Smålands ryttare, fick Seglora socken, bestående af 72 hela hemman, samt Roosarnas fordna grefskap Bogesund. Förut hade Kristina vid åtskilliga tillfällen begåfvat honom med Kungslena by samt 144 hela hemman, belägna de flesta i Westergötland; efter hans död förökade hon grefskapet ytterligare med 64 hela hemman uti Halland. I September under sjelfva riksdagen 1650, och ständernas närvaro och klagomål oaktade, gaf hon åt Per Brahe ett friherreskap, bestående af socknarna Kuopio, Idensalmi, Sotkamo, Paldamo, Pielis, Ulo och Salo i Finnland, tillsammans innehållande nära 1,500 hemman och derjemnte Kajanaborgs slott[1]. Som orsak till denna frikostighet förebars, att, när ätten af Erik den fjortonde upphöjdes på en gång från adelig till grefvelig värdighet,
- ↑ Märkas bör, att finska hemmanen ansågos mindre än de svenska.
