180
öfvertygad om ett närmare och brottsligt umgänge. Brefvet är nu mera icke tillfinnandes, men de tvetydiga ordalagen ansågos redan då, af några som förfalskningar, af andra åter som följder af lifligheten och öfverdriften i Kristinas sätt att uttala sina känslor.
När hon 1654 reste från Sverge, mötte henne Pimentelli uti Belgien och följde sedermera ända till Rom. Då här inom kort Kristina vände sig från spanska till fransyska partiet, lemnade Pimentelli hennes hof, och det för alltid.
TJUGESJETTE KAPITLET.
OM AMARANT-ORDEN.
Några författare uppgifva, att denna orden blifvit stiftad 1651, andra åter 1653. Det sednare är sannolikast. Närmaste anledningen var följande. Trettondedagen 1653 uppfördes på hofvet en balett, kallad Gudarnas högtid. Föremålet för dess framställning var, huru gudarna vid ett besök på jorden blefvo mottagna och undfägnade af herdar och herdinnor. Flere bland gudarna föreställdes af utländningar; Ulfeld var Jupiter, Pimentelli Mars och Radziejowsky Bacchus, hvilken sednare med ett ofantligt stop i handen kom på en tunna inåkande i salen. Svenska hoffolket, anfördt af drottningen och hertig Adolf Johan, skulle föreställa herdar och herdinnor. Kristina, sjelf en deribland, kallades Amaranta d. v. s. den oförgängliga. Hennes drägt var dyrbar och öfversådd med diamanter, och i herdefolkens sång förekommo ofta orden: viva Amaranta. Alla voro ganska upplifvade, och dansen fortfor till klockan sju om morgonen. Inemot slutet bortlade hvar och en de lånta
