Kristinas nåd återvunnen. Slutligen, och när ingenting mer var att i Sverge vinna, lemnade Radziejowsky Stockholm, vid hvilket tillfälle han återigen af drottningen erhöll en betydlig summa penningar, några säga 10.000 r:dr.
TJUGENIONDE KAPITLET.
MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE I ONÅD.
En bland de märkvärdigaste tilldragelserna under Kristinas skiftesrika regering var, då grefve Magnus, den fordom allsmägtige gunstlingen, icke blott förlorade sitt inflytande utan ock föll i djupaste onåd. De inre orsakerna härtill voro följande.
Först, Kristinas tilltagande ombytlighet. Det var redan mycket, att grefve Magnus kunnat bibehålla sig under hela sju år, nämligen från 1645 till 1651. Efter honom byttes gunstling med hvarje år.
Det är äfven troligt, att grefve Magnus, öfvermodig af sin lycka, stundom spänt bågen för högt. Man finner verkligen några spår af ett sådant förhållande. Kristina hade t. ex. åt sin mor gifvit nästan hela ön Wollin i lifstidsförläning; men derjemnte lofvat, det samma ö skulle efter enkedrottningens död tillfalla grefve Magnus. Denne sednare anhöll i slutet af 1651 att genast, och oaktadt enkedrottningen ännu lefde, komma i besittning deraf; dock naturligtvis mot erläggande af en viss penningesumma. Detta förslag syntes närgånget och blef ej heller beviljadt. Man gissade, att grefve Magnus velat genom innehafvandet af Wollin bereda sig väg till furstevärdigheten; ty fordom hade på denna ö bott herrskare med sådan tittel. Någonting dylikt tyckes äfven hafva varit i farvattnet; ty man finner, att kejsaren vid
