mycket älskade och gerna och beständigt ville se omkring sig.
Kristina hade ganska starkt minne. Personer och förhållanden erinrade hon sig både länge och väl. Hela stycken utur latinska, italienska och fransyska dikter kunde hon utantill, och igenkände genast de tankar eller uttryck, som yngre författare ur sådana lånat. Derjemnte visade hon ovanlig skärpa i förstånd och omdöme. Lätt genomskådade hon äfven de mest invecklade förhållanden och kunde med stor klarhet framställa dem. Andras invändningar gjorde henne aldrig stum; men sjelf förstod hon mästerligt att med korta men träffande svar, ofta med qvicka infall, stoppa sina motståndare munnen till. Stundom roade det henne att framkasta och försvara orimliga satser; detta antingen för att pröfva andras förstånd eller öfva eller visa sitt eget.
Hon syntes ega en alldeles outtröttelig arbetsförmåga. Utom de vanliga högtiderna vankades under första åren sällan något annat nöje, än då och då en jagt eller dylikt. Klädsel och måltider borttogo knappt mer än en timma om dygnet, sömnen blott fyra eller fem. De andra egnades åt allvarliga sysselsättningar. Klockan tre eller fyra om morgonen steg hon upp. Första timmarna användas till fortsatt studerande, de öfriga till regeringsgöromål. Hon omfattade dessa med mycken ifver, och deltog beständigt i rådkammarens öfverläggningar. Ofta lät hon då herrarna först sins emellan afhandla saken och lyssnade derunder uppmärksamt till deras skäl och motskäl. Slutligen kom hon fram med utslaget, hvilket vanligtvis befanns rigtigt och väl öfvertänkt. Mer än en gång förvånade hon de gamla statsmännen genom den lätthet, hvarmed hon genomskådade och afgjorde målen; och lika om ej mera, genom det beslutsamma sätt, hvarpå hon gjorde sig och sin mening gällande, och det stundom i strid mot dessa riksförmyndare, för hvilka många Europas monarker bäfvat. Man ville betrakta det som undseende för hennes ålder, kön och stånd; det var i sjelfva verket undseende för hennes ovanliga själsegenskaper.
