Sida:Drottning Kristina 1.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
67

hon, huru någon qvinna kan vilja underkasta sig äktenskapets slafveri. Jag, tillade hon en annan gäng, jag kan ej tåla, att en man behandlar mig, liksom bonden sin åker. Då man föreställde, huru det vore för rikets säkerhet nyttigt, om hon efterlemnade tronarfvingar, svarade hon: den nyttan är ganska oviss. Jag kan likaså lätt blifva mor åt en Nero, som åt en Augustus.



TOLFTE KAPITLET.
OENIGHETSFRÖN UNDER DROTTNING KRISTINAS STYRELSE

Drottning Kristinas regering hade ej varat länge, förr än inom riket uppkommo eller uppenbarade sig åtskilliga missnöjen, hvilka förorsakade redan då mycken oro, och i framtiden ganska betydliga hvälfningar. De förnämsta bland dessa oenighetsfrön voro följande.

Ofrälse ståndens vanliga ovilja mot adeln, hvilken känsla nu uttalade sig häftigare ön förut. Bönderna klagade högt. Den fängsel- och domsrätt, som adeln lagligen egde öfver sina underhafvande, om den ock af många utöfvades med förstånd och mildhet, vore dock i sig sjelf obillig och gåfve illasinnade tillfälle till orättvisa och förtryck, hvar på äfven flere ohyggliga exempel anfördes. Äfven andra orsaker förefunnos. Mången adelsman, som från kronan inköpt räntan af ett skattehemman, sökte genom våldsamma eller olagliga medel tvinga bönderna derå att sälja sin eganderätt till jorden; han begagnade deras skog och fiskvatten, pålade orättvisa bördor och dagsverken, nekade stundom att mottaga den årliga skatten för att sedermera kunna vid tillfälle på en gång utkräfva summan för flere år och sålunda tvinga den jordförsäljning, som ej godvilligt medgafs.