enkom för kröningens skull draga hof, ständer och troppar från Stockholm till Uppsala. Sistnämnde lilla stad kunde ej heller lemna tillräckligt utrymme för de menniskor och för den myckna prakt, som tillämnades. Kröningen skulle nämligen firas med ovanlig ståt, och från Frankrike hade redan två år förut en hop kostbara drägter och dylikt kram blifvit införskrifna. Drottningen beslöt derföre anställa högtidligheten i Stockholm, och sedan ständerna beviljat arfsrätt åt Karl Gustafs afkomlingar, återstodo inga hinder mer. Den 14 Oktober reste Kristina ut till Jakobsdal[1], der hon stannade i två dagar hos riksmarsken Jakob De la Gardie, hvilken under tiden anställde allehanda förlustelser. Första och sista dagen lät han också för det ditströmmande folket rödt och hvitt vin flöda från middagen till qvällen.
Till den 17 Oktober utsattes det högtidliga intåget i staden. Många förberedelser voro träffade för att göra det så lysande som möjligt. Fyratio örlogsskepp lågo på strömmen nedanför slottet. Trenne äreportar voro uppförda, två af borgerskapet, den tredje och dyrbaraste af rådet. Denna sistnämnde var visserligen likasom de andra af träd, men öfverdragen med duk och målad, så att den tycktes vara af sten. På densamma stodo afbildade de förnämsta segrar, svenskarna under drottningens regering tillkämpat sig; och öfverst alla de vunna fanorna och segertecknen. Rådet, ehuru missnöjdt med Kristina, nedlät sig dock till det vanliga smickret å ämbetets vägnar. Kring bågen lästes följande verser:
Forte parum est, princeps, portam tibi stare patentem,
Postqvam virtuti tot patuere tuæ.
Sed datur indicium, tibi pervia cuncta relinqui,
Totius et populi corda patere tibi[2].
