inkomstkällor äfven för framtiden; hvarigenom hon hoppades komma i tillfälle att godtgöra de förluster, hennes slöserier och eftergifvenhet vid fredssluten förorsakade fäderneslandet. Också ett annat förhållande bidrog; nämligen hennes tycke för lysande, det förvånande, det omvexlande; hennes obenägenhet, hennes missaktning för enformiga, ihärdiga men mindre bemärkta sysselsättningar, sådana som t. ex. fordras vid den oaflåtliga granskningen och vården af rikets hushållning. Att för sig och andra bemantla detta fel, kanske ock af öfvertygelse och falska grundsatser, räknade hon slösande gifmildhet såsom en bland de högsta regentdygder. I sin teckning af Alexander, yttrade hon serdeles beundran deröfver, att han, vid anfallet mot Persien, bortskänkte allt sitt silfver, alla sina arfvegods och sedermera intagna landskaper och konungariken; likaså att han från samma stund ansåg sitt fädernerike såsom ett intet, såsom en för alltid öfvergifven bygd, hvilken han lät sina anhöriga opåtaldt sins emellan dela, sjelf lefvande endast för att segra. Ingen menniska, tillägger hon, har varit mera värd att beundras och vördas.
SEXTONDE KAPITLET.
OM LEFNADSSÄTTET OCH SEDERNA.
Kristina bibehöll i början det gamla bruket att stiga
tidigt upp, och gick deri kanske längre än företrädarne.
Redan klockan fyra om morgnarna, och det både vinter
och sommar, var hon klädd och i full sysselsättning. De
andra måste följa hennes sed, hvilken också i det
närmaste var tidens. Man kunde klockan fem på
morgonen gå på uppvaktning, till och med hos prinsar.
Dagens måltider rättade sig derefter, och hofvet åt sin
middag på slaget elfva samt qvällsvarden mellan sex och
