Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Kristina 2.djvu/236

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

232

höflig påminnelse. En dag, då han sjelf anmärkt sådana åtbörder, iakttog han tillfället och förärade henne en rosenkrans jemnte uppmaning, att under bönerna densamma begagna. Kristina förstod meningen och svarade genast: jag för min del ämnar icke vara katolik efter rosenkrans. Men äfven den lilla spänning, som på sådant sätt förorsakades, blef för de flesta okänd och förorsakade inga svåra uppträden.

Allvarsammare blef brytningen med spanjorerna. Dessa, framdragna af guntslingen Pimentelli, hade åren 1653 till 1655 varit Kristinas älsklingsfolk och på resan från Brüssel till Rom hennes nästan enda omgifning. Vid ankomsten till Italien inkallade hon i sitt hof flere personer från sistnämnde land, hvaröfver de förut gynnade spaniorerna genast visade missnöje. Det oaktadt upptog drottningen än flere italienare och började lemna sitt förtroende åt sådana; naturligtvis äfven derföre, att dessa kunde i eget land bättre än de främmande spaniorerna förrätta hennes tjenst; också derföre, att hon ville vinna det folk, bland hvilket hon ämnade tillbringa sina återstående dagar. Efter ankomsten till Rom gick det med de spanska gunstlingarna Pimentelli och Cueva på samma sätt, som det gått med deras företrädare, hvar på sin tid; med fransmännen Bourdelot och Chanut, främlingarna Ulfeld och Radziejowsky, svenskarna De la Gardie och Tott; de skymdes och glömdes för nya bekantskaper, nya vänner, nya gunstlingar; denna gång italienarne Sentinelli och Azolini, med flere. Kristina började dessutom åter närma sig fransmännen, spaniorernas fiender, hvilket än mer ökade de sednares ovilja. Flere gånger talade man med drottningen härom. Hon svarade i början fogligare, derpå med bestämda ord, att hon icke vore spanska konungens undersåte, utan ämnade sjelf välja sina umgängesvänner. Nu började spaniorerna att med Pimentelli och Cueva i spetsen hålla sammankomster hos några spanskt sinnade kardinaler, som man trodde, icke utan stämplingar mot Kristina och hennes vänner; hvarjemnte om hennes person åtskilliga vanrykten utspriddes. Cueva, en