främjande af sina hemliga planer; och att hon dervid räknade på stöd af allmänna tankesättet, hvilket nu, i synnerhet bland de lägre och okunnigare samhällsklasserna, hade af missnöje med närvarande styrelse, verkligen vindkastat sig till hennes fördel.
Stropp förrådde emellertid hela stämplingen, och de erhållna brefven utlemnades åt svenska regeringen[1]; hvilken derigenom fick full visshet om Kristinas planer.
Dessa voro visserligen hotande, dock mer till utseendet än i verkligheten. Regeringen tog saken tämligen lugnt. Den vidblef förra beslutet om Kristinas mottagande samt ordnade i sådan afsigt konungens egna rum; men skref derjemnte drottningen till, visade det landsförderfliga syftet af hennes bref till Stropp, och föreställde, att det vore bäst, om hon stannade utom riket. Detta oaktadt, fick man innan kort veta, att hon från Hamburg afrest norrut, hvarföre man ock skickade riksrådet Pontus De la Gardie, med en svit af omkring sjuttio personer, för att vid stranden af Öresund högtidligen mottaga den väntade gästen.
Men när De la Gardie kom dit, sågs ingen drottning till. Efter någon väntan fick han från henne ett bref med tillkännagifvande, att årstidens stränghet, det var i Februari 1667, hindrade resan; men att drottningen ej tviflade, att grefven skulle invänta hennes ankomst. Grefven med sitt sällskap gjorde så, men fick också vänta i nära tre månader, under hvilken tid Kristina på vanligt sätt roade sig i Hamburg. Bland annat gaf hon en fest, bestående af måltid, skådespel, lotteri och dans. Den sednare öppnade Kristina sjelf med Karl Gustaf Wrangel. Skådespelet föreställde Jerusalems eröfring af korsfararne, och utfördes af drottningen och hennes gäster. Man såg der uppträda grefvar och grefvinnor Königsmarck, Lillie, Wittenberg och Wrangel, äfven Kristinas fordna leksyster Eleonora Katrina. En hertiginna af Sachsen Lauenburg föreställde Armida, och drottningen sjelf en slafvinna,
- ↑ Rådsprot. d. 22 Sept. 1666 och d. 11 Juli 1668.
