314
Rom ankommande svenskar och sökte öfvertyga dem om katolska lärans företräden; och lät dervid ingenting afskräcka sig. Till och med fångna soldater och skeppsbrutna sjömän blefvo af honom uppsökta, understödda, undervisade och ofta till katolska läran omvända; äfvenså ett icke obetydligt antal fattigare adelsmän samt andra personer ur medelklassen. För dylika nödgades han ofta taga Kristinas kassa i anspråk, stundom utöfver hennes tillgångar, eller nit. Lofva edra lärjungar mitt beskydd, skref hon, blott det icke kostar mig något; ty jag har för närvarande alls inga pengar. Men, om Gud ger mig några dylika, skall jag gerna dela med mig; ty det är mynt, men icke vilja, som felas. Kristina var beskyddarinna för det i Rom varande brigittinerklostret. Hon använde dess medel till befordrande af Galdenblads omvändelseplaner och till underhåll af hans lärjungar; hvilka sednare slutligen blefvo så många, att de medtogo klostrets alla tillgångar.
Galdenblad öfverlefde sin herrskarinna och sysselsatte sig sedermera med att ordna hennes efterlemnade papper. Efter några år afled han sjelf på ett landtgods i Italien.
Anders Galdenblad hade uthämtat och till katolska läran omvändt två sina yngre bröder, hvilka båda antogo hans adliga namn. Den äldre ingick som soldat i venetianska krigshären, men bragte sig slutligen upp till öfverste. Han dog ogift och efterlemnade en betydlig förmögenhet, hvilken ärfdes af yngsta brodren, Johan. Denne hade någon tid tjenat som dragon i österrikiska hären, men öfvergick sedermera till andeliga banan och blef snart genom kunskaper och lågande nit så utmärkt, att han valdes till rektor vid det jesuitkollegium, som i Lintz var inrättadt för befordrande af nordens återomvändelse. Han hade till och med det förtroendet att några år vara biktfader åt kejsar Karl den sjette i Wien. Efter arfvet af brodrens rikedomar föresatte han sig att uteslutande använda dem för slägtens och sysslans ofvannämnde och gemensamma syftemål. Jemnte och i
