Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

98

— Till punkt och pricka, svarade Karl. Jag skall själv gå och tala med Henrik. Gå du och underrätta hertigen av Anjou och hertigen av Guise.

Därmed gick han ut och uppför den lilla trappan till första våningen, som ledde upp till Henriks rum.




XL.
HÄMNDPLANER.

Henrik hade använt sig av det uppskov, som det av honom så väl besvarade förhöret skaffat honom, till att bege sig till madame de Sauve. Där fann han Orthon fullständigt återställd efter sin svimning, men denne kunde ingenting meddela honom utöver vad han redan visste. Ingen hade kommit att tänka på Orthon. Katarina hade sett honom avsvimmad och trott att han var död. Sedan hade han tagit sin tillflykt till madame de Sauve.

Henrik bad Charlotte att ta hand om den unge mannen, tills han fått höra ifrån de Mouy, vilken helt säkert skulle skriva till honom. Sedan skulle han skicka Orthon till de Mouy. I stället för en tillgiven tjänare skulle han således ha två.

När denna plan blivit uppgjord begav han sig tillbaka till sitt rum och gick där och promenerade fram och tillbaka, då plötsligt dörren öppnades och konungen inträdde.

— Ers majestät! utropade Henrik och skyndade emot honom.

— Ja, det är jag… Sannerligen, Henriot, du är en präktig karl och jag tycker allt mer och mer om dig.

— Ers majestät överhopar mig med godhet.