108
hörnet vid tredje korridoren hörde hon viskningar av flera röster. Strax därpå steg en man fram, fällde upp en blindlykta och ropade:
— Här är han!
Margareta befann sig ansikte mot ansikte med sin bror Karl. Bakom honom stod med en lång silkessnodd i handen hertigen av Alencon och bakom dem skymtade i mörkret två mörka gestalter med blänkande värjor i händerna.
Margareta överblickade hela gruppen i ett enda ögonkast. Med en kraftansträngning tvingade hon sig till ett leende och sade till Karl:
— Här är hon, menar ers majestät!
Karl tog ett steg tillbaka. Alla de andra stodo orörliga.
— Du, Margot, sade kungen, vart skall du ta vägen så här dags?
— Så här dags, upprepade Margareta, är det sent?
— Jag frågar dig vart du skall ta vägen.
— Jag skulle gå och ta reda på en bok med Ciceros dialoger, som jag tror att jag har glömt hos min mor.
— Så här utan ljus?
— Jag trodde att korridoren var upplyst.
— Och du kommer från dina rum?
— Ja.
— Vad gör du i kväll?
— Jag håller på med att förbereda ett tal till de polska sändebuden. Det är ju överenskommet, att alla skola underkasta sina tal ers majestäts granskning i morgon.
— Har du ingen som hjälper dig med det arbetet?
Margareta samlade alla sina själskrafter.
— Jo, min bror, svarade hon. Herr de La Mole hjälper mig. Han är mycket lärd.
— Ja, han är så lärd, att jag hade tänkt be
