148
en elektrisk stöt och tog sedan inte sin blick från denna del av salen.
— Det var en mystisk figur, tänkte hon, medan hon tog på sig en min som ceremonien fordrade. Vad kan det vara för en karl, som ser så uppmärksamt på Margareta och som Henrik och Margareta å sin sida tycktes ge akt på?
Emellertid fortsatte Margareta sitt tal, som från och med nu helt och hållet utgjorde ett passande svar på det polska sändebudets artigheter. Under tiden rådbråkade Katarina sin hjärna med att söka utfundera vem den vackre gubben kunde vara. Då kom ceremonimästaren bakifrån fram till henne och lämnade henne en liten porfymerad sidenpåse, som innehöll en hopvikt papperslapp. Hon öppnade sidenpåsen och tog fram papperet samt läste följande ord:
»Maurevel har tack vare ett hjärtstyrkande medel, som jag givit honom, nu äntligen lyckats skriva namnet på den som befann sig i kungens av Navarra rum. Det var herr de Mouy.»
— De Mouy… tänkte änkedrottningen, det var som jag anade. Men den här gubben… Åh, cospetto!… den där gubben är ingen annan än…
Katarina fixerade honom skarpt.
Därpå lutade hon sig mot kaptenen för hennes livvakt, som befann sig vid hennes sida och viskade:
— Se dit bort… men utan att det märks… se på herr Lasco, som just nu talar. Ser ni bakom honom en gubbe med vitt skägg och svarta sammetskläder?
— Ja, ers majestät, svarade kaptenen.
— Gott. Förlora honom inte ur sikte.
— Den som kungen av Navarra gör ett tecken åt?
— Ja, just han. Ställ er i porten till Louvren med tio man, och när han går ut så inbjud honom
